I lördags fyllde min lilla Lillstrumpa ett helt år. 

Ett helt år sedan Tanja såg ut som en boll och jag sov i stallet i säkert en veckas tid... Det går fort!

 

Själva bemärkelsedagen firades med en regnskur i hagen, inte så fancy.

 

Har inte tillgång till så mycket bilder här, men Sofi har lovat att hjälpa mig att ta nya snart :)

Lägger upp några gamla så länge!

 

Vi är hemma i Timrå, jag och Jack. Hänger med mostern som äntligen är hemma från Plattlandet, med hans mormor och Hasse. Idag har vi även träffat morfadern en sväng. 

 

Det är väldans skönt att vara hemma.

Inledde den här dagen med ett dopp i den lilla poolen, det var en så kallad smakstart på dagen! Sedan har vi varit ute på lite shopping och sen middag på Storberget, vi var många kockar men gott blev det!

 

Inte en enda bild har jag tagit heller... Tråkigt.

 

Igår var det tjejkväll på travet, efter samling  och lite vin hos mig fick vi skjuts till stan av en tålmodig man. 

Sjukt kul att se stalltjejerna uppklädda och civila, annars är det ju mest stallkläder, hö i håret och sådär. Väldans trevligt, och bra arrangerat! Vita dukar, god mat, väldigt bra service och så lite underhållning och grejer!

 

Med lite vin i magen hade vi hur kul som helst! Dock uteblev storvinsten. Jag vann den lilla pengahögen På en häst som hette Charlie, spelade mest på hästar med roliga namn, den taktiken funkar ju inte sämre än någon annan om man frågar mig! 

 

Självklart avslutade vi kvällen med att stanna till hos Linas hästar, blötte ner skorna och trampade i brännässlor utanför hagen innan vi kunde åka hem. mycket bra med ett arrangemang som började tidigt, då hann vi med en helkväll, lite nattamat på donken och åka över Näverede för att kolla till hästarna och vara hemma till ett! 

 

Skriver från mobilen och den slutade visst kommunicera med blogg.se (skräll).

 

Nåväl. "Det är hit man kommer när man kommer hem" fångar en helt annan del av den svenska folksjälen på ett lite annat sätt. Som med ett litet romantiskt skimmer. Återigen kanske dom som bränner bilar i Husby inte känner igen sig, men ärligt - är det någon som sjunger våran nuvarande nationalsång och faktiskt minns några fornstora dar..? Eh, nej.

Funderade över det förra inlägget när jag borstade tänderna och kom ju på att det redan finns ett antal låtar som skulle kunna ta över som nationalsång!

Petra Medes nummer från Eurovision är ju som klippt och skuren. Jonas Gardell har annars en som heter "i mellanmjölkens land", den kunde absolut vara en kandidat...
Annars tycker jag att Eskeufeurat har några också, "Bonden och björn" fångar delar av den svenska folksjälen, men med tanke på alla rovdjurskramare vi har så går den kanske inte hem överallt, speciellt inte med tanke på vad som händer med den arma björnen... Då är nog "Det är hit man kommer när man kommer hem" ett bättre alternativ. Där har vi något. Förvisso kanske inte för asfaltsbarnen,

Idag har vi firat nationaldagen litegrann.

Hörde på radion i morse att det svenskarna gör den här dagen är sådant man inte hunnit med; klipper gräset, åker till återvinningen, fixar med veden... Vilket firande. Så typiskt svenskt. Toppa det med en sillbit så är det komplett! Inte som norrmännen direkt.

 

Nåväl. Vi har gått en promenad, Charlie följde med. Kikade på en liten hundvalp (tror att jag måste ha en..) och åkte via Brynjegård till Mårdsjön där det bjöds på fika och så kom det två motorcyklister med en flagga. Värsta hypen. Och vänta på dem fick vi göra, länge. Nog för att det var trevligt - men vad sjutton..! Det hade ju jag kunnat fixa på ett litet kick! (Om jag bara haft en flagga. Och en motorcykel..) Hur som så var det trevligt. Och så stämde delar av byns blandade manskör upp i nationalsången. Det var fint.

 

Hörde också någon som klagade på nationalsången. Också det på radion, eller om jag läste det. Så var det nog. Hur som så var den förlegad och otäck och hyllade vår historia som stormakt, med alla krig och allt förtryck som det innebar. Jo. Det var nog inte så roligt att vara Finland på den tiden. Eller Norge. Men det var så det var.

 

I traditionell svensk anda borde vi väl byta nationalsång. Kan ingen tota ihop nåt om falukorv, köttbullar och mellanmjölk..? Släng in ABBA, ett par dalahästar och framför alltihopa på ett mjäkigt sätt. Sopa undan vår historia bara. Nu menar jag inte att hylla stormaktstiden, Sverige var nog inte så gulligt på den tiden.

 

Men det är trots allt vår historia, det som hände då (och före. och efter) är vad som lett oss fram till det Sverige vi lever i idag. Där man kan komma undan med att dänga sin fru (bara det inte syns) men faaan om man missar att namna barnens kläder på dagis! Det är okej att köra i fyllan och tjuvjaga lite till mans (bara ingen kommer på en) men gud nåde den som tränger sig i en kö. Då blir man förbannad och skriver en insändare! Och nu pratar vi gravt generaliserat. (Ja, jag såg Özz Nüjens "Dålig stämning" på tv igår. Han har en jävla massa poänger den mannen.)  Hur som så är det ett intressant samhälle vi lever i. Det har sina fördelar. Och nackdelar och det gick nog inte helt rumsrent till på Gustav Vasas dagar.

 

Vad jag vill säga är att jag tycker nog att nationalsången är rätt fin ändå.

 

...och jag längtar efter att han ska vakna. Är less på att vara helt ensam, kunde ändå inte komma till någon form av ro själv och ja... Har slut på liv i Candy Crush. Känner inte för att gå ut bland allt pollen och hiva ved eller städa. Eller tvätta, eller något av alla tråkiga saker som alltid ligger och lurar när man försöker låtsas att man inte har något att göra. Har man två hästar, ett barn och ett hus, två katter och en hund så har man alltid nåt att göra!

 

Är för övrigt sugen på att åka till stallet en annan tid än vanligt idag. Genast måste jag höra med tre olika personer om det går ihop ändå. Livet känns så spontant och spännande nowadays!

 

Men bara ibland. Idag känns inte som någon toppnotering direkt.

Är så sjukt trött, Jack mår inte riktigt bra (förkyld? tänder? bara en dålig dag?) och jag verkar vara lite förkyld också, eller så är det pollenallergin. Vi är helt enkelt ur form. Håret står på ända och mjukisbyxorna är min uniform.

 

Har massor att fixa inför dressyrtävlingen, har jobbat hela dagen på att få klart propositionerna och kan glatt meddela att de nu är inskickade för granskning :)

Var ett par saker jag behövde stämma av, och nu är det klart!

 

Blir i alla fall lite väl mycket tid vid datorn (som jag ökar på genom att hänga här) men till mitt försvar ska sägas att lille Jack för tillfället är väldigt nöjd, ligger i sin lilla lekhage (aka hundbädden) med sin favoritskallra och piper glatt. Eller sitter med vid bordet, utrustad med sin fina bok han fått av morfarn. Titeln lyder "Kultbilar" men jag tror dessvärre att han inte är så imponerad av dem, utan mer av alla fina färger.

 

Ska jag vara helt ärlig så längtar jag tills han ska sova, för då tänker jag också göra det!

En riktigt tråkig mamma helt enkelt, men det väger jag upp en annan dag, när vi båda är piggare.

 

Man måste faktiskt inte vara på topp hela tiden.

 

Vi piggar upp det hela lite med en bild från förra veckan, när Jack höll koll på hästarna. Eller om det möjligen var tvärt om...

 

Läser massa hästbloggar och längtar massor efter att rida själv.

Jag vill få oss i form igen, träna och tävla.

 

Det känns dock väldigt avlägset, dels för att jag inte har råd och dels för att jag blivit en ännu större fegis under det här året. Inte så konstigt kanske, men likväl retsamt och något jag måste jobba på att komma över.

 

Så gammal är den här lilla killen, just idag!

 

 

Han börjar så smått gå med på att äta lite mat, älskar gröt och hivar glatt i sig en stor portion morron och kväll. Jobbar på det där med att krypa, kommer mest bakåt men kan kräla runt runt också, det är själva framåtdrivandet som saknas! Och så är han hur glad som helst. Hela tiden. (Om han inte är hungrig. Då blir det kaos.) Snart 9 kilo tung och jag gissar på att han är runt 70 cm lång. Min stora kärlek här i världen.

 

 

Fick inte till några bra bilder på dem idag. De höll till långt borta från grinden, bakom staketstolpar eller sprang så att de blev suddiga... Får ge mig på det fler gånger! Här är i alla fall några;

 

 

 

Idag var det äntligen dags, hästarna fick flytta ner till sommarhagarna på andra sidan vägen!

Datte går med Cocos och Tindur i en hage med mindre gräs och Calibra har fått en ny kompis.

 

Vi har fått låna en ettåring från en bekant till Ingrid, ett litet sto vid namn Clarinette.

Så den här dagen har bestått i bara en massa häst, först betessläpp i morse, på eftermiddagen åkte vi en hel liga till Bispgården och hämtade henne - det blev många mil och många timmar innan vi var hemma igen och rätt svettiga hann vi bli innan de små vildskinnen var i sin nya hage. Mest på min huligan, såklart.  

 

När vi släppte ihop dem var hon mest bekymrad över vart hennes gamla kompisar tagit vägen, men innan jag åkte hem gick de bredvid varandra och betade - innan sommaren är över lär de vara ett riktigt radarpar, de där småtjejerna. Perfekt att få gå med en i samma ålder! De ska få Rigo i sin hage också, men inte riktigt än.

 

 

Eftersom det var molnigt när jag slog upp mina blå första gången i morse bestämde jag mig för att idag är dagen.

Dagen när det är dags att ta tag i allt på hemmafronten som jag (och ingen annan heller) tagit sig samman och gjort när det varit så härligt väder. Bearbeta tvättberget, städa badrummen, dammsuga.... Det finns hur mycket som helst att göra och ju mer jag gör, ju mer hittar jag att ta reda på.

 

Fick en nästan ohejdbar impuls att städa badrumsskåpet, men med tanke på hur det ser ut i resten av huset vore det att sila mygg och svälja kameler.

 

Men - nu skolkar jag från det hela, "vilar" mig vid datorn en stund och nu kom jag av mig ordentligt. På´t igen!