Jennyns Öden och Äventyr

den var fin.
maten god, pappan och systern samarbetvilliga och farfar på sitt allra bästa humör.
fortfarande har ingen julstämning infunnit sig, det kommer nog ingen heller, det har varit kul att träffa alla och så, men som jul sett var det nog ganska kasst. schysst familjehögtid dock.

kompletterade dessutom paketskörden med en liten julklapp till mig själv idag.
en liten kamera.
det kommer ju att hända en massa grejer framöver som förhoppningsvis blir värda att föreviga.
flytten till exempel.

börjar fundera på när jag ska tillbaka till östersund igen, får en liten klump i magen faktiskt.
det är så lätt att bara tränga bort alla verklighetsförankrade tankar hemma hos mamma....
äter god mat, sover halva dagarna och hänger med syrran i stallet.
känner inget egentligt behov av den krassa verkligheten.... alls.

näeh.
det var nog ingen strålande jul ändå.

har som vanligt varit vaken alldeles för länge.
har suttit och läst igenom en superlång tråd på sporthoj om en kille som körde åt helvete big time och kvaddade både hojen och sig själv...
ett och ett halvt år senare började han bli hyfsat normal i kroppen igen, efter rehabilitering flera dagar i veckan och hur många operationer som helst.
har fått lite viktigare saker att tänka på än mina egna små problem och den fjantiga julen.

till våren blir det i alla fall jag som köper ryggskydd åt alla jag känner som inte har.
obehagligheter...

så.
äntligen klar med alla julklapparna! fortfarande inte ett spår av julkänsla. vill bara kräkas på all skitmusik....
har till och med hittat en helt fantastisk klänning till nyår, svart siden med silverbroderier.
sitter som ett smäck. nu vill det till att alla andra tänker vara lika fina.

nöjd med mig själv.

har dessutom varit med matilda i stallet och träffat veckans kärlek; anton.
världens sötaste gula lilla häst. mest troligen världens rundaste också, som att sitta på en tunna.
helt underbar, funderar på att ta med mig honom hem och ha honom i min lilla stuga.

som jag har fått en soffa till.
idag har det flytit på fint, undrar vad som kommer att gå fel nu.
krampen i magen har släppt lite, det finns lätt hopp om liv igen. i alla fall idag och igår.
fantasin överträffar ju alltid verkligheten.

dock fick stinky en hel radda tvåor på besiktningen, inte färre än sju.
så nu får lilla pappa ta fram svetsen och laga. 
lilla pappa är inte så nöjd med det. 

sova... vaknade med en stor svart katt i sängen i morse. steven.  då vet man att man är hemma.
 

efter en helt sjukt deppig dag dyker det upp ett litet sms och ett litet (långt) telefonsamtal från ett helt otippat håll.
snacka om att sånt värmer ett trasigt hjärta!

tack :)

sitter här och riktigt myser över hur goa folk kan vara utan att dom ens vet om det.

föregående inlägg var kanske inte helt rättvist
det finns dom som bryr sig på riktigt

och så är det inte så lätt att bry sig om mig heller, det kan man få fan för om man har otur...

regnar det så regnar det och då är man lessen....

det här kan nog vara det värsta jag har varit med om
det som hände igår sitter etsat på näthinnan, tårarna sprutar när jag tänker på det - hela tiden - och det enda jag kan göra är att önska att det vore annorlunda. eller ogjort. och snyta mig.

så här ensam har jag aldrig varit, det känns nog inte som om det finns en enda person därute som är uppriktigt intresserad av hur jag verkligen känner det och mår... det enda som sägs om och om igen är tillgjort pepp om att allt kommer att bli bättre.
det är inte det jag behöver. jag behöver en rulle snytpapper och en axel att gråta mot. en kram kanske.

eller en tidsmaskin... eller... fan.
det är tenta imorron, jag har inte läst och mer opeppad än jag är nu, det blir man nog inte.

allt skit jag äger ligger i bilen, som jag ska låna ut, jag har inte ens en penna att skriva tentafan med lättillgänglig.
jag vet att det finns ett helt fodral med pennor, nånstans i kaoset...
jag vet att det finns en påse rena kläder som inte luktar pizza också, men kan inte hitta dom.
(tur att man har ett litet lager hos mamma där jag är nu...)

allt är med andra ord skit och kaos. och kallt. jag fryser ihjäl. eftersom jag inte hittar mina dunsockar heller...
och svältar ihjäl, eftersom all mat luktar illa och får mig att vilja kräkas.

kan inte begripa hur det kunde gå så här illa. det känns som om jag somnade en kväll som vanligt
(i himmelriket utan att veta om det) och vaknade på slumsidan av helvetet.
hur kan jag ha gått omkring i flera veckor och gnällt över skit i mitt liv när jag inte hade en aning...
 NAIV kallas det för.... och jag trodde ändå att jag hade lärt mig en del.... motherfucking!

vad fan hjälper det att det finns ett helt fat med kakor att välja på när den enda kakan jag vill ha inte ligger där?

jah.
tentaresultat kom idag, right on time.
själv är man ju kanske lite stolt över sig själv efter att ha fått ett b, det är ju för fan hur bra som helst!

säg vad ni vill om folk som måste visa hur bra dom är, jag bryr mig inte.
ni kan kalla mig esset.