nytt jobb
gjorde sista dagen på jobbet igår, hann precis komma hem, duscha och börja undra vad jag skulle hitta på härnäst.
då ringer telefonen
"hejhej, vi skulle jättegärna vilja att du kommer och jobbar hos oss i sommar"
ja tack!
flera timmar som arbetslös...
att ha slutat känns lite som att ha köpt tillbaka sin själ fråndjävulen.
är inte längre beroende av benny bengbula och hans kumpaner.
lite vrickat dock, fick fika och blommor av dom jag jobbat hos, men chefen bemödar sej inte ens med att ringa sista dagen.
inget nytt under solen dock. han har aldrig ringt till mej angående nånting som är viktigt, så varför nu?
sitter hemma hos mamma och myser
potatisgratängen står i ugnen och jag ämnar att äta hur mycket av mammas goda mat som helst medans jag har chansen.
pappa sitter nog på cuba och röker cigarrer i solen nu
då ringer telefonen
"hejhej, vi skulle jättegärna vilja att du kommer och jobbar hos oss i sommar"
ja tack!
flera timmar som arbetslös...
att ha slutat känns lite som att ha köpt tillbaka sin själ fråndjävulen.
är inte längre beroende av benny bengbula och hans kumpaner.
lite vrickat dock, fick fika och blommor av dom jag jobbat hos, men chefen bemödar sej inte ens med att ringa sista dagen.
inget nytt under solen dock. han har aldrig ringt till mej angående nånting som är viktigt, så varför nu?
sitter hemma hos mamma och myser
potatisgratängen står i ugnen och jag ämnar att äta hur mycket av mammas goda mat som helst medans jag har chansen.
pappa sitter nog på cuba och röker cigarrer i solen nu
jobb?
har just varit på en jobbintervju,
har ingen aning om jag uppförde mej bra eftersom jag aldrig har varit på några förut...
det är inte det som är poängen.
klart att jag ska få jobb. som inte har varit ledig på en sommar sedan jag vet inte när
alldeles för länge i alla fall
har ju inte fått det än heller - besked kommer nästa vecka -
men det vore så typiskt mej.
jag menar, hur många är det inte som söker jobb i den här stan?
- hur många som helst
hur många får jobb?
- inte lika många
så det är klart att jag kommer att få det. eftersom jag inte vill jobba.
det där med att glassa runt på akassa verkar inte vara min grej, eftersom jag aldrig får nån...
vi får väl se hur det blir med allt. men ändå... gnissel...
nu åker jag till hästarna istället.
vem vet, vi kanske till och med kommer av gårdsplanen utan problem idag!
har ingen aning om jag uppförde mej bra eftersom jag aldrig har varit på några förut...
det är inte det som är poängen.
klart att jag ska få jobb. som inte har varit ledig på en sommar sedan jag vet inte när
alldeles för länge i alla fall
har ju inte fått det än heller - besked kommer nästa vecka -
men det vore så typiskt mej.
jag menar, hur många är det inte som söker jobb i den här stan?
- hur många som helst
hur många får jobb?
- inte lika många
så det är klart att jag kommer att få det. eftersom jag inte vill jobba.
det där med att glassa runt på akassa verkar inte vara min grej, eftersom jag aldrig får nån...
vi får väl se hur det blir med allt. men ändå... gnissel...
nu åker jag till hästarna istället.
vem vet, vi kanske till och med kommer av gårdsplanen utan problem idag!
festen på fresken
det råkade bli fest hos oss i lördags i alla fall
det var inte tänkt så alls, men så blev det
- för dom som inte vet bor vi på 32 kvm -
tretton pers kom det. och en hund som varken ville vara ensam hemma eller med katten hos micke och nina.
det blev trångt.
men ingen fick värmeslag, ingen blev klämd och ingenting gick sönder
inte ens vår relation till grannarna, tror jag. har inte träffat nån av dem... än.
men ingen kom upp och klagade i alla fall, det är ett bra tecken.
sedan vart det krogen.
kön till o´learys, dit vi tänkte gå, var ungefär tre kilometer lång.
vi gick inte dit.
istället halkade vi in på ett ställe som jag inte ens visste fanns; heaven & hell
när man kommer in genom dörren och hör en låt av ett av sina favoritband på en gång är det bra.
när nästa låt som kommer är snudd på ännu bättre och det fortsätter så hela kvällen är det nästan så att man har hittat ett nytt favoritställe!
gå dit.
det var en riktigt rolig kväll. tack alla.
sen vart det efterfest; se tidigare inlägg
och ännu senare, så sent att det var söndag på dan, vart jag bakfull. som vanligt men lite värre.
det sista man vill när man är bakfull är att fika hos danes farmor; hon tvingar en att äta tills man mår illa i vanliga fall. igår var inget undantag...
sen byggde vi garage/stall.
det är väl del två av vad man inte vill göra; klättra omkring på rangliga ofärdiga väggar och resa takstolar...
tacka gud för att det är måndag!
det var inte tänkt så alls, men så blev det
- för dom som inte vet bor vi på 32 kvm -
tretton pers kom det. och en hund som varken ville vara ensam hemma eller med katten hos micke och nina.
det blev trångt.
men ingen fick värmeslag, ingen blev klämd och ingenting gick sönder
inte ens vår relation till grannarna, tror jag. har inte träffat nån av dem... än.
men ingen kom upp och klagade i alla fall, det är ett bra tecken.
sedan vart det krogen.
kön till o´learys, dit vi tänkte gå, var ungefär tre kilometer lång.
vi gick inte dit.
istället halkade vi in på ett ställe som jag inte ens visste fanns; heaven & hell
när man kommer in genom dörren och hör en låt av ett av sina favoritband på en gång är det bra.
när nästa låt som kommer är snudd på ännu bättre och det fortsätter så hela kvällen är det nästan så att man har hittat ett nytt favoritställe!
gå dit.
det var en riktigt rolig kväll. tack alla.
sen vart det efterfest; se tidigare inlägg
och ännu senare, så sent att det var söndag på dan, vart jag bakfull. som vanligt men lite värre.
det sista man vill när man är bakfull är att fika hos danes farmor; hon tvingar en att äta tills man mår illa i vanliga fall. igår var inget undantag...
sen byggde vi garage/stall.
det är väl del två av vad man inte vill göra; klättra omkring på rangliga ofärdiga väggar och resa takstolar...
tacka gud för att det är måndag!
efterfest
mystiska efterfester
saknar min tina,
varför bor du i fel stad my sweet darling?
saknar min tina,
varför bor du i fel stad my sweet darling?
vårkänslor
... torr asfalt väcker alltid ljuva minnen och associationer.
alltid. vartenda år.
annars är vårkänslor inte alltid av det positiva slaget. inte för mej
har en obehaglig liten benägenhet att trilla ner i små mörka hål.
- även kallat vårdepression.
alltid. vartenda år.
annars är vårkänslor inte alltid av det positiva slaget. inte för mej
har en obehaglig liten benägenhet att trilla ner i små mörka hål.
- även kallat vårdepression.
äntligen helg?
den efterlängtede fredagen är äntligen här och helt plötsligt är det inte lika roligt längre.
bara en vecka kvar på jobbet, har räknat dagarna noga sedan i början av februari
... och jag vill nästan inte sluta.
alla har helt plötsligt blivit jättesnälla, jobbet känns inte lika betungande alls längre och det börjar till och med hända grejer, det förhatliga "hyvleriet" håller på att renoveras. till och med kontoret är på uppgång...
men såhär är det visst alltid.
varför kunde det inte ha kännts lika fint i vintras, så hade jag gladeligen hatat det bittert idag.
så är dock inte fallet. samma scenario gång på gång. när man tar studenten, byter skola eller flyttar.
undrar om det är för att man vet att det snart är klart som man står ut med det?
man vet att "det är inte så farligt, det är över snart"
vårat lilla hus i obygden har aldrig varit så charmigt som den dagen vi flyttade därifrån, de två milen till civilisationen har aldrig varit så korta som när vi körde det sista flyttlasset och jag har aldrig haft så roligt på jobbet som de senaste veckorna...
att jag dessutom träffdade mitt "favoritskift" för sista gången idag gör ju inte saken bättre.
skulle ju aldrig erkänna det högt, men jag kommer fan att sakna dom.
allt skitsnack och all sinnessjuk humor... allt handlar som sex och är så lågt att jag borde hata det, men inte.
senast idag skrattade jag så att jag nästan grät när peter imiterade en föreställd sexakt som invloverade en gunga ocyh lite andra mystiska grejer...
tur att man inte är pryd.
nu ska jag tröstshoppa lite, om jag hittar nåt.
finkammade hela stan igår utan att hitta en enda pryl jag ville ha, det är inte ett bra betyg till östersund!
bara en vecka kvar på jobbet, har räknat dagarna noga sedan i början av februari
... och jag vill nästan inte sluta.
alla har helt plötsligt blivit jättesnälla, jobbet känns inte lika betungande alls längre och det börjar till och med hända grejer, det förhatliga "hyvleriet" håller på att renoveras. till och med kontoret är på uppgång...
men såhär är det visst alltid.
varför kunde det inte ha kännts lika fint i vintras, så hade jag gladeligen hatat det bittert idag.
så är dock inte fallet. samma scenario gång på gång. när man tar studenten, byter skola eller flyttar.
undrar om det är för att man vet att det snart är klart som man står ut med det?
man vet att "det är inte så farligt, det är över snart"
vårat lilla hus i obygden har aldrig varit så charmigt som den dagen vi flyttade därifrån, de två milen till civilisationen har aldrig varit så korta som när vi körde det sista flyttlasset och jag har aldrig haft så roligt på jobbet som de senaste veckorna...
att jag dessutom träffdade mitt "favoritskift" för sista gången idag gör ju inte saken bättre.
skulle ju aldrig erkänna det högt, men jag kommer fan att sakna dom.
allt skitsnack och all sinnessjuk humor... allt handlar som sex och är så lågt att jag borde hata det, men inte.
senast idag skrattade jag så att jag nästan grät när peter imiterade en föreställd sexakt som invloverade en gunga ocyh lite andra mystiska grejer...
tur att man inte är pryd.
nu ska jag tröstshoppa lite, om jag hittar nåt.
finkammade hela stan igår utan att hitta en enda pryl jag ville ha, det är inte ett bra betyg till östersund!
uppskattning
det finns ett par saker som gör mig riktigt, riktigt glad.
den första är presenter - vem blir inte glad av presenter? älskar att ge bort dom nästan lika mycket som att få dom
den andra är parfym - och härmodagen hittade jag en ny favorit. som jag självklart inte hade råd med.
den tredje, och viktigaste, är dom där stunderna man känner sig sådär riktigt uppskattad och omtyckt.
igår lyckades min älskade pojkvän kombinera alla tre i en och samma handling.
när jag kommer hem från stallet och är sådär oglamourös (och illaluktande) som man bara kan bli efter att ha packat allergihö i en evighet dyker han upp med ett paket.
"han tyckte att han ville ge mej en present"
bara för att jag finns, typ.
så förutom att jag (och hela lägenheten) luktar väldigt gott är jag väldigt glad också.
bara en sån liten sak som att han orkade följa med mig och lukta på den gjorde mig glad, och att han kom ihåg vilken det var är en ren bedrift!
alla som känner dane vet att han helt enkelt saknar den där grejen som kallas minne...
dom trakasserar min dialekt på jobbet.
det är väl ingenting konstigt med glödlampor?
jag är en hustomte
har just ägnat en bra stund åt att skotta pakeringen,
det är så jobbigt att måsta ta sats genom halva kvarteret och köra in i carporten på tvåan för att inte fastna i snövallen.... speciellt med tanke på att bilen bredvid är sådär blank och fin.
igår skottade jag trappan, och dane cykelparkeringen.
det är för att våra grannar (mestadels pensionärer) ska tycka att vi är bra människor
den planerade effekten av det är att vi ska kunna parkera hojarna här utanför till sommaren.
för övrigt är det spännande på jobbet just nu
utan att vara det minsta lilla rasistiskt inställd kan jag berätta att min chef inte har för vana att anställa svensktalande personer.
det är absolut inget fel i sig, men det kan bli fel ibland.
som till exempel när två personer försöker kommunicera utan att förstå varandra.
det kan liksom bli lite fel om en person säger en sak
- "gå längs väggen åt det hållet"
och den andra gör en helt annan
- "gå längs vägen genom hålet"
... det kan, som sagt, bli spännande ibland.
vad ger man folk i present egentligen..?
en liten mormor som inte är min men som fyller år
eller kanske en pojkvän som fyller 25
förslag mottages tacksammast ;)
det är så jobbigt att måsta ta sats genom halva kvarteret och köra in i carporten på tvåan för att inte fastna i snövallen.... speciellt med tanke på att bilen bredvid är sådär blank och fin.
igår skottade jag trappan, och dane cykelparkeringen.
det är för att våra grannar (mestadels pensionärer) ska tycka att vi är bra människor
den planerade effekten av det är att vi ska kunna parkera hojarna här utanför till sommaren.
för övrigt är det spännande på jobbet just nu
utan att vara det minsta lilla rasistiskt inställd kan jag berätta att min chef inte har för vana att anställa svensktalande personer.
det är absolut inget fel i sig, men det kan bli fel ibland.
som till exempel när två personer försöker kommunicera utan att förstå varandra.
det kan liksom bli lite fel om en person säger en sak
- "gå längs väggen åt det hållet"
och den andra gör en helt annan
- "gå längs vägen genom hålet"
... det kan, som sagt, bli spännande ibland.
vad ger man folk i present egentligen..?
en liten mormor som inte är min men som fyller år
eller kanske en pojkvän som fyller 25
förslag mottages tacksammast ;)
fråga;
vad är det för fel på att bli besviken när ingenting blir som man ville och allting bara går åt helvete?
Mars Månads Ekonomiska Snilledrag
Eftersom man tjänar så enormt bra på mitt fantastiska jobb
- speciellt om man inte jobbar heltid -
vet jag tydligen inte vad jag ska göra med min enorma förmögenhet.
- speciellt om man inte jobbar heltid -
vet jag tydligen inte vad jag ska göra med min enorma förmögenhet.
Därför har jag den senaste månaden roat mig med följande;
(att spruta champagne på varandra är för amatörer)
- köra 63 km/h på 50-väg. Det var dyrt, gör inte det om ni vill ha pengarna kvar.
- Sedan, för att vara på den säkra sidan om att inte få några pengar över, lyckades jag efter fem års idogt användande äntligen slita hål på min älskade ridbyxor. Där kom en trevlig lite utgift extra!
Nu hade jag dock bara kommit upp i ca 3500 kronor i oönskade utgifter, - så för att komplettera det hela passade jag även på att slå sönder displayen på min älskade mobiltelefon också.
Där rök en skrämmande stor del av min månadslön
- behöver jag ens nämna att jag inte är så nöjd med mig själv?
Dessutom äger jag tydligen en kuslig förmåga att hamna på tumanhand med hans gamla flickvänner
