äntligen helg?
den efterlängtede fredagen är äntligen här och helt plötsligt är det inte lika roligt längre.
bara en vecka kvar på jobbet, har räknat dagarna noga sedan i början av februari
... och jag vill nästan inte sluta.
alla har helt plötsligt blivit jättesnälla, jobbet känns inte lika betungande alls längre och det börjar till och med hända grejer, det förhatliga "hyvleriet" håller på att renoveras. till och med kontoret är på uppgång...
men såhär är det visst alltid.
varför kunde det inte ha kännts lika fint i vintras, så hade jag gladeligen hatat det bittert idag.
så är dock inte fallet. samma scenario gång på gång. när man tar studenten, byter skola eller flyttar.
undrar om det är för att man vet att det snart är klart som man står ut med det?
man vet att "det är inte så farligt, det är över snart"
vårat lilla hus i obygden har aldrig varit så charmigt som den dagen vi flyttade därifrån, de två milen till civilisationen har aldrig varit så korta som när vi körde det sista flyttlasset och jag har aldrig haft så roligt på jobbet som de senaste veckorna...
att jag dessutom träffdade mitt "favoritskift" för sista gången idag gör ju inte saken bättre.
skulle ju aldrig erkänna det högt, men jag kommer fan att sakna dom.
allt skitsnack och all sinnessjuk humor... allt handlar som sex och är så lågt att jag borde hata det, men inte.
senast idag skrattade jag så att jag nästan grät när peter imiterade en föreställd sexakt som invloverade en gunga ocyh lite andra mystiska grejer...
tur att man inte är pryd.
nu ska jag tröstshoppa lite, om jag hittar nåt.
finkammade hela stan igår utan att hitta en enda pryl jag ville ha, det är inte ett bra betyg till östersund!
bara en vecka kvar på jobbet, har räknat dagarna noga sedan i början av februari
... och jag vill nästan inte sluta.
alla har helt plötsligt blivit jättesnälla, jobbet känns inte lika betungande alls längre och det börjar till och med hända grejer, det förhatliga "hyvleriet" håller på att renoveras. till och med kontoret är på uppgång...
men såhär är det visst alltid.
varför kunde det inte ha kännts lika fint i vintras, så hade jag gladeligen hatat det bittert idag.
så är dock inte fallet. samma scenario gång på gång. när man tar studenten, byter skola eller flyttar.
undrar om det är för att man vet att det snart är klart som man står ut med det?
man vet att "det är inte så farligt, det är över snart"
vårat lilla hus i obygden har aldrig varit så charmigt som den dagen vi flyttade därifrån, de två milen till civilisationen har aldrig varit så korta som när vi körde det sista flyttlasset och jag har aldrig haft så roligt på jobbet som de senaste veckorna...
att jag dessutom träffdade mitt "favoritskift" för sista gången idag gör ju inte saken bättre.
skulle ju aldrig erkänna det högt, men jag kommer fan att sakna dom.
allt skitsnack och all sinnessjuk humor... allt handlar som sex och är så lågt att jag borde hata det, men inte.
senast idag skrattade jag så att jag nästan grät när peter imiterade en föreställd sexakt som invloverade en gunga ocyh lite andra mystiska grejer...
tur att man inte är pryd.
nu ska jag tröstshoppa lite, om jag hittar nåt.
finkammade hela stan igår utan att hitta en enda pryl jag ville ha, det är inte ett bra betyg till östersund!
Kommentarer
Trackback
