Jennyns Öden och Äventyr

så lätt gick det att lösa alltihopa!
no worries. no more.

ah, nu är det fan sommar.
sol, riktig värme, sönderbränd på ryggen, skrapad på smalbenen och har svullna handleder efter en hård kväll i minnesgärde - beachvolley -08 har börjat!

nu återstår bara att skrubba av sig sanden så att man får vara i sängen, sen är den här dagen slut.
hela min lilla helg är fan slut, nu blir det jobb,jobb,jobb och skola.

nu vart det svårt igen!
jag hatar mig själv när det är svårt....!

det blir bara ett enda tjorv i hela hjärnan, och oftast får jag för mig att göra nåt åt det och så går det snett.
den här gången ska jag ge fan, och se hur det går.... men fan vad jobbigt det är med sånt här.

ah... sommarens bästa dag i söndsgs månne...?
bestämde mig för att ställa på hojen igen; trots att det egentligen inte är genomförbart.
det är ändå ingen mening med sommar och solsken om den inte är påställd; utan-hoj-depp känns värre än utan-pengar-depp så prioriteringen var ganska solklar.

har nu et blånytt framdäck, ska ut och klämma fast det på hojen lite senare - sen blir det åka av...!
äntligen!

i övrigt pendlar sakernas tillstånd mellan hopp och förtvivlan; alltid är det något men å andra sidan tar det sig, som mordbrännaren sa när halva kåken brann.... nu blir det som sagt stall och däcksmontering!

på någe skumt sätt föll det sig så att jag sitter hemma ensam och nykter en lördagskväll och är riktigt nöjd med det.
alldeles för trött för alla typer av socialt samkväm, klänga bak på hojen en sväng och lite kaffe var nog vad man dög till ikväll... ligger fortfarande långt back på sömnen, tänkte åtgärda det snarast faktiskt.

lyssnar på schlagerskiten (att säga tittar vore en lögn) och pysslar på lite, njuter av lugnet.

sitter här och tänker en massa.
gott och blandat i hjärnan nu kan jag lova - allt mellan himmel och jord, växlar mellan superempatisk lågmäld och egocentrisk sprudlande. vilket helvete.

helvetes jävla skit!

kalajs i stugan igår, med innebandyligan som nu har gått på sommarlov.
idag känns det som om någon har slagit mig i skallen med en klubba.


dagens bedrift: att ta fel buss från stan och måsta åka ett varv runt hela jävla öfan ( utom just dit jag bor ) sen tillbaka till stan och byta till rätt buss.
precis vad man vill göra när man är sådär lagomt härligt bakfull!
okynnesåka buss.... vilket satans pucko man är!

efter att ha ägnat en alldeles för stor del av den sena kvällen åt panikstädning inför morgondagens kalas kan jag bara säga en enda sak om hela alltihopa; fan vad jag trivs i min lilla stuga!
än så länge är det värt varenda krona som med möda hostas upp när hyran ska betalas - räcker med att se sig omkring och kanske strosa ett varv på gräsmattan så sprider sig välbehaget... trots att det kanske knorrar lite i magen.

har löpt omkring här som en duracellkanin här igen, på en timme har jag städat rubbet - sorterat papper, tömt kylen på hälsovådliga substanser, pillat undan lösa grejer lite här och där med en jävla sula.
försöker komma ner i varv igen så att det kanske blir nån sömn av inatt, det verkar jag ju lida brist på - sov fan hela onsdagen (verkligen hela) och cirka en timme för länge i morse.
känner mig trots detta som något inte ens kattfan skulle släpa in just nu....

nu jävlar i min lilla låda finns det hopp igen!
hondan ska banne mig ställas på, har satt mig ett senastedatum och om det inte blir av då jävlar sänker jag den i sjön...

det blir till att vara hemma och ägna sig åt studierna och inte kosta några pengar fram tills det är dags.
ligger ett par mil efter när det gäller dom, så det kan verkligen vara på sin plats!

optimismen flödar - till skillnad från bullarna jag och malin bakade ikväll, dom är stenhårda och skulle förmodligen slå hål i golvet om man släppte en.... det kallas misslyckande och är ganska humoristiskt....

efter en kortare liten svacka är jag åter tillbaka på topp - lika obehagligt glad igen, över allt och ingenting.
ett sånt där faktum som tre timmars sömn mellan den riktigt trevliga utekvällen och den tidiga morronen med jobb är ingenting som sätter krokben för humöret. orken däremot, är en helt annan sak....

det här kommer att bli asbra, det känner jag på mig!
jobbet och boendet och vännerna och allt - this might be the year

"i´m broad, i´m borad - broader than broadway"

igår satte hemlängtan in på allvar, så nu har lilla mamma bokat mig en tågbiljett till sundsvall, om lite mer än en timme bär det av.
ibland behöver man sin bara vara hemma och att bli lite pecklad, har även långt gångna planer på att snöra på mig vandrarkängorna imorron och dra en nostalgitripp till barndomsbyn. ska bli fint, rida med systern ocvh plåga min redan ömma lekamen ytterligare.  blir nog fint det med!

nu; packa....

jag blir så förbannad...!
på mig satans själv, så här kan man ju för fan inte hålla på!
jävla satans dumma tjej....

tur att helgen varit så vilsam... not!
skulle ha en långhelg och ta det lugnt, vila lite och komma ikapp med det mesta.
så vart det emellertid inte, det är söndag kväll och jag är om möjligt ännu mer trött och sliten än i fredags.
dock har det åstadkommits en hel del konstruktivt, så man får väl ta det goda och skita i det onda!
( tex. tån som bultar och värker )
har lyse på bilen, malin har en bil igen, isolering och innertak klart i garaget och hästarna var glada och mätta när jag lämnade dem igårkväll....

nu ska jag se över mitt stackars vanvårdade hem och ge mej själv en omgång med rotborsten i duschen så kanske det finns hopp pm en dag imorron sen.... finns även hopp om ikväll, men det får vi se hur det går med, som vanligt :)

telefonen ringer och en mycket dämpad berättar att i. har kört åt helvete med hojen, eller rättare sagt kört rätt i i den bil som svängade ut på fel ställe vid fel tillfälle.
magen frös till is och hjärtat stannade en sväng där, innan han hasplar ur sig att det gick rätt bra ändå - ingen hade dött.
men man hinner ju tänka en hel del negativa tankar på ett par sekunder....

så har man än en gång funderat över sin hobby.
mamma har sagt att man alltid ska ha skinnställ ( annars tog hon nycklarna ) och det har hon nog rätt i, utan att ens ha sett skadorna eller fått en utförligare rapport....

hu!
vart så hispig att jag var tvungen att ringa lilla mamma.
det är det enda rätta att göra i alla nödlägen, eller alla lägen egentligen; ringa mamma.
min mamma är en härdad kvinna, mycket tålmodig. det finns ingen annan som henne - den bästaste som finns <3

i morse när jag vaknade något försoven - stor risk för att komma sent till jobbet på min lediga dag - startade jag logiskt nog en tvättmaskin innan jag snodde iväg med en jävla sula.
för det är ju det första man tänker på, när man är på god väg att bli försenad.
även att det inte vart nåt av med ledigheten, långhelg my ass.
nu vart det snarare ingen helg alls, i alla fall inte en såndär som man är ledig på. det vart jobb i olika former alla dagar.

syster läker fint på foten och ruinens brant är nära, det är inte långt ifrån att man svälter ihjäl....

jah
när tån ändå gick till sig så pass bra att den går ner i ett par skor mindre än strl 41 var det dags för nästa tillbud - man ska uppenbarligen inte gå omkring och må bra i alla fall, det är solklart - slår dödsförkylningen till igen.
ligger här och kraxar.
även att jag är svensk mästare i snor, både i att producera stora mängder samt kortast intervall mellan genomförda storsnytningar.
det är en mycket maskulin förkylning det här; eller om det är jag som vart maskulin i samband med insjuknandet - summan av kardemumman är i alla fall att det är mycket synd om mig, som nästan håller på att dö....

bara för att vara på den säkra sidan gick jag och bröt en tå idag. ifall nån tvivlade liksom.

det är nästan, men bara nästan, så att jag är lite glad över att dett regnar
svider inte lika illa då. 

fortfarande minst lika sur över att inte få köra.
speciellt med tanke på att klubben kör officiell premiärtur med påföljande kalas imorron, garanterat utan mig...

hondan står kvar i garaget under sitt jävla lakan.
men det finns kanske hopp om att det här ska lösa sig, men lite flyt och en rik okänd släkting som trillar av pinnen eller så.
nu ska jag ta min missfärgade hand och sova, imorrn bär det av till mårdsjön på kalas, det har utlovats en intressant kväll och det tvivlar jag inte på för en sekund!
skulle kanske ha grävt fram nåt att ha på sej, ser ju ut som en jävla pajas i nästan allt jag äger!
jaja. whatever....

det vart en sån där natt utan sömn, en aptidig morron och en sjukt lång dag i stallet.
kommer hem, kryper ner i soffan och väntar på att somna ett par timmar innan det var dags att åka upp för nattning av hästar.
men det vart inte så...
av oförklariga skäl hasade jag ur soffan och satte igång världens störtsta städprojekt....
kastade ut mattorna, torkade golven, städade till och med ut lite vintergrejer och släpade fram offeseasonlådan ur förrådet och plockade fram lite grejer. det gick så långt att jag putsade fönstren.
det vart ju bra, men varför jag gjorde det kan nog ingen veta.
riktigt skumt beteende.

även att jag körde på min egen hand med en skottkärra idag.
i rätt hög hastighet... den är svullen och lite blå.
samt körde i diket med bilen, och upp lika snabbt igen.
tror inte att nån annan än grannungen såg det!

sova. sen bra.