putsande

på humöret
efter mötet och en intressant episod i källaren på länsstyrelsen är jag hemma på sodavägen och, som utlovat, putsar på humöret... det tar sig. det är ju som sagt hemresa på gång.... ett litet irritationsmoment är ju att det går så sakta.
vill ju vara framme för en kvart sen, minst! eller max, jag vet inte vad man säger....

angående den intressanta episoden i källaren, vet någon exakt hur dåligt lokalsinne jag har?
det är inte ens dåligt, det är totalt obefintligt!
så när dom bygger om entreérna på länsstyrelsen så att man måste gå via en kulvert i källaren för att ta sig från det ena huset till det andra, och även utgången, kan det ju bara gå på ett sätt.
torsdag eftermiddag när hemresan närmar sig går jenny lite lätt vilse i källaren på länsstyrelsen.
"här har jag nog inte varit förut" "inte här heller" "ajdå, vart är jag nu...?"
efter en stunds spankulerande hittade jag emellertid ut, efter att ha hittat skurmaskiner och frysrum och andra allehanda mer eller mindre intressanta grejer.
var i alla fall tacksam över att slippa ut sen!
så jävla typiskt mig, vem annars skulle ha försvunnit där nere...?

menvadihelvete...?

mitt strålande hemresedagshumör byttes nyss i lätt ilska och ett visst mått besvikelse.
det är som att dom glömt att jag någonsin varit med.
nog för att det är ett tag sen, men vad fan?
det svider.
å andra sidan är inte det här någon ny insikt, snarare en liten påminnelse om hur jävlig världen faktiskt är.
förbannat!


näe. nu ska jag alldles snart leta reda på vart länsstyrelsen håller hus, sen hem till sodavägen och putsa upp humöret igen. det är ju dags för hemresa!
blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på honom som väntar på mig. det är fint.


insikt

bland alla snygga tjejer med välkammat hår, vett att bete sig och snajsiga kläder och gudvetallt så har han gått och valt mig.
just mig, som just nu sitter hemma hos mamma mitt i en innevecka och är tokförkyld.

det är fan lite coolt. inte förkylningen, men att det är mig han vill vara med.

omotiverad

det är inte det att jag inte bryr mig om kommande tenta, snarare att det är nåt så inåthelvete tråkigt att plugga ensam att jag faktiskt inte orkar engagera mig. har 300 sidor jag borde engagera mig i alla fall lite mer i än att bara ha skumläst och en föreläsnig på 35 min att tota ihop. bläh.
var ute i god tid inför det här, men efter tre dagars ryggvärk och inget mer är det helt plötsligt i sista sekunden som vanligt.
har alldeles för ont i ryggen för studiernas bästa, kan nästan inte sitta längre.
stå upp och röra sig går bra, ligga ner har gått bra fram tills idag verkar det som. slitsamt och fruktansvärt irriterande!

det är den skiten jag tröttnar på. mest.

sand

läste just på aftonbladet att några hjältar på jamaica stulit en hel sandstrand, 500 lastbilar sand har dom fraktat bort. 
fy fan vad roligt! 
om jag nån gång i mitt liv ska stjäla något blir det nog en strand... undrars bara vart man ska gömma den? 

just nu är det i alla fall inte långt kvar till tenta och således är jag sjukt omotiverad, dricker kaffe och kollar på märkliga filmer... gör i stort sett vad som helst för att slippa undan! 
fy satan vad tråkigt.  

men vafan

hur jävla tråkigt kan man ha egentligen?
har i alla fall valt ett ämne till uppsatsen, sett till att äta under dagen (annars nåt jag ofta bommar) och övergått till mtv istället för youtube... inte på lika dåligt humör längre, inte ett dugg melankolisk, bara fruktansvärt uttråkad.
smsterroriserar folk och ägnade en säkert en halvtimme åt att koka kaffe bara för att glömma bort att dricka det. hur disträ får man vara...? tur att jag inte är gammal, då hade mina anhöriga trott att vag varit senil och alldeles för virrig för att bo själv, fått dåligt samvete över att lämna mig ensam på dagarna och satt mig på hemmet för att döva det!

det hade ju varit tragiskt... annars hoppas jag på demensavdelningen - där är det i alla fall lite action, sist jag hälsade på hade dom både rymningsförsök, sexuella trakasserier och våldshandlingar!
med lite eftertanke så kanske inte ändå... trivs nog bäst hemma...


det var lite mer livat igår
först förargade jag en civilpolis  som börajde veva med blåljusen, men det verkade ju inte som att han på allvar ville att jag skulle stanna så det gjorde jag inte. var det någe viktigt är jag helt övertygad om att inte komma undan med det...

sen red jag halvvägs ut i älgjakten, hade hunnit en bit upp på skogen innan vi såg skylten.
vände omedelbums, red neröver (mot kattstrupen om nån är intresserad) bara för att möta älgen!
tyckte mig se någe i ögonvrån när vi passerade, och mycket riktigt står det en lömsk en ute i skogen och glor på oss.
min smala lycka var nog att hästen inte såg honom.  då hade det kunnat bli livat!
det är ju känsliga små djur dom där hästarna.

halvdan

känns som en sån där halvdan dag idag
sov lite för länge men inte särskilt gott, drömde om att måsta sanera kräka efter fjortisar och att släta över andras misstag utan att minnas vilka dom var.

har inte börjat plugga för dagen än heller, skittrött och omotiverad...
kollade däremot på oprah när jag käkade frukost och insåg hur egoisiskt det är av mig att inte skänka bort varenda krona jag äger till stackars barn i afrika, eller att jag ännu hellre borde ha tagit med mig en spade och åkt ner och snickrat ihop en skola åt dom på två dagar.
riktigt dålig stil av mig.

nä. det kanske är dags att ta sig samman.
har nog ångest över mina studier, för första gången på riktigt länge.
ovan känsla... det lär ju inte bli bättre av att jag sitter här! skulle ha läst ett par hundra sidor och gjort upp en plan för b-uppsatsen. idag! eller helst igår....

ska i alla fall inte lyssna mer på hello saferide. blir lätt melankolisk och inte så produktiv då.

fy satan

vilka långa dagar det blir
satt med en uppgift halva natten igår, läste artiklar och förberedde ett seminariun inför idag.
upp sju, mera förberedleser eftersom berörda lärare inte riktigt verkar ha förstått att tiden faktiskt går framåt medan vi läser litteraturen också och sen iväg till helvetesön igen. lång lång skoldag, hem, drälla en stund med systern min som jag träffar alldeles för sällan och nu back to books. igen.

att det som jag desutom ägnade halva natten åt bara vart skit idag är inte direkt någonting som höjer motivationen, det känns snarare som att jag inte tänker lägga ner energi på något som någon sedan kommer att prata sönder totalt imorn. det var i alla fall det som hände med gårdagen vedermödor, att några i klassen dessutom ägnade en anselig mängd sekunder och minuter åt att skälla ut lärarstackarn för en rad olika grejer som faktiskt varken är hans ansvar eller rör honom i ryggen (på bekostnad av kritiken mot de fel han ändå hade begått) körde mitt humör i botten och där är det kvar.
det är mycket som är smådåligt, det tycker jag också - men att ständigt gnälla och skälla gör ju att kritiken mot det som fakstikt är smått skandalaktigt försvinner i mängden!
då är det bättre att spara det krut man har till de strider som faktiskt går att vinna...

näe. det är lite som famma säger ändå - det är bara skit med allt som är!
hon har sina moments den kvinnan, det ska inte förnekas.

framme

har äntligen landat på sodavägen, efter en trött och bilresa som kändes hur lång som helst.
frosthalka och idioter på vägarna, trodde aldrig att jag skulle komma fram. kanske inte så mycket för olycksrisken utan hellre för att jag hade kunnat dö av tristess...

åter till helvetesön med andra ord, lunch med pappa och sen dit.
har ju som jag sa igår lite att stå i innan det drar igång.

för övrigt spelades första matchen i korpen igår, det var spännande.
måste säga att det gick över förväntan ändå, var fullt och fast beredd på total förödelse.
förödelsen uteblev. det får man vara nöjd med!
det är innebandy det gäller, ifall nån undrade. och jag står i mål, eftersom jag aldrig sprungit en frvillig meter i hela mitt liv.
skulle aldrig få för mig att försöka ens.

kom ihåg att jag alltid sagt att sport är farligt!


sista-minuten-panik

sådärja
söndag eftermiddag. efter att ha varit på kalas halva natten igår, sovit halva dagen idag, varit i stallet, städat lite hemma, kramats i soffan och snart även blivit bjuden på middag är det dags att ta sig samman och kanske försöka styra ihop det som ska redovisas imorron... samt det som ska examineras på onsdag - hur lätt är det att sno ihop ett 20 minuter långt föredrag om globalisering, kärnvapen och internationella relationer?  inte ett dugg.
nu är dessutom motivationen i botten, saknar all form av engergi.
jävla dynga, skulle helst bara skita i alltihopa
snart bär det dessutom av på innebandy, det kommer inte direkt att bidra till goda resultat under kommande vecka.

skulle kanske ta att bli liftvakt ändå?

jennys sociala haveri

sitter man ensam hemma med näsan i böckerna hela dagarna och inte träffar en enda människa förns en viss en kommer hem från jobbet och tar reda på en är det inte konstigt att man blir lite märklig!
har man dessutom, som jag, anlag för enstöringshet blir det gärna ännu märkligare.
istället för att längta efter folk och vilja vara social när dom slutar jobba så drar jag mig hellre undan och vill inte alls träffa nån. var nere på stan och fikade lite igår, på en gång undrade jag varför, eftersom det bara var trångt och folk som väsnades och stank parfym överallt!
sörjer bittert min lilla stuga på baksidan, där fanns alla möjligheter att bli enstöring på riktigt!

så här kan man kanske inte riktigt ha det, funderar på vad göra för att inte bli galen på riktigt.
nu är det jag som tar mig samman och spanar på andra varianter!

sen är det dags att ta fram böckerna, frukostpausen som jag förhandlat fram till mig själv är slut.

världens lataste bloggerska?

might be me.

har varken internet eller riktigt ork heller...  men nu är det veckan före tenta och då kan jag ta mig till nästan vad som helst för att slippa undan studierna - det är ju som lite tråkigt att sitta ensam hemma med näsan i en bok hela dagarna.
läste nån studentblogg på miuns sida och kom till den insikten att jag med lätthet skulle kunna byta utbildning för att få bli reguljärstudent (skulle aldrig falla mig in att bli det på helvetesön...)

just nu känner jag mig mest som han i reklamen, som löneförhandlar med sig själv men inte kan ta ut lite extra i månaden eftersom han själv märker det på en gång...
förhandlar med mig själv om att bara få en liten liten paus, men det går ju inte för sig - tänk om alla skulle fuska som jag gör....
blir inte alls lite schizo!

RSS 2.0