Dag 10 - Mina drömmar
Det är klart att jag drömmer om att ha en häst som kan hoppa mindre hus och en superfin gård att ha den på och om att rida världscupen och om pengar i stora högar, men det är liksom inte på riktigt.
Jag drömmer väl om att göra ditten och datten och fantiserar och låter tankarna dra iväg och funderar på en massa olika grejer som vore skitroliga att göra, men mina drömmar handlar ändå mest om det som är eller i alla fall kan bli verkligt - de ligger ganska nära i tiden och är möjliga att uppfylla om allt går som det ska.
Mina drömmar handlar om mer konkreta saker, om hur härligt det ska bli när snön försvinner, och om hur roligt det ska blli att hoppa våran lilla terrängbana hemma, om hur kul det skulle vara om det går bra för oss med dressyrandet så att vi kan åka på några lokala tävlingar - inte om att vi på något magiskt vis ska lära oss piruetter och galoppombyten och helt mirakulöst kvala till sm - det är bara tomma ord som inte ger mig någonting... därför låter jag bli dem. det blir mest tragiskt och deprimerande när man bor i innersta norrland med en ponnykorsning!
må så vara att han inte är så flashig och faktiskt lite tjock, han är ändå världens bästa häst, jag skulle inte byta bort honom för någon annan i hela världen!
(och varför skulle någon vilja byta totilas mot en 20 år gammal valack...? seriously.)
Det är klart att man ska ha visioner och drömmar och högt uppsatta mål - annars tar man sig aldrig någonstans, men att lägga en massa tid och energi på såndant som jag aldrig kommer att kunna eller ens vilja genomföra, eller sånt som är alldeles för orimligt, det är inte min grej.
Och ja, jag är cynisk. och kan vara jäävligt bitter, men det kanske den som följer bloggen redan har märkt..?
kan kanske vara en av få som fått komplimanger för min bitterhet kanske?
AI en sommar för några år sedan; "fan vad härligt att du alltid är lika bitter jenny!"
och hon menade det. på ett bra sätt.
träna :)
datte har inte varit av gården sedan dressyren i oktober någon gång, så det är på tiden!
det ser vi fram emot, lillen är världens bästa pojkvän och har lovat att åka med.
gammal bild. de jag tog i hagen idag vill inte vara med, ibland är jag väldigt osams med datorer.
spännande jobb jag har med tanke på det :p
Dag 9 - Mitt bästa hästminne
och man får bara välja ett... det skulle ju kunna vara när jag fick hem min första alldeles egna häst, men då var det - 25 ( minst! ) eller nån tävlig eller ja... vad som helst, det finns så mycket efter så många år som jag ändå har hållit på - det blir fan 20 nästa höst - shit jag är gammal - snälla säg att jag har räknat fel!
men om jag bara får välja ett; då måste det bli avslutningen av ridgymnasiet i årskurs två!
vi hade ridit samma hästar hela året och jag hade ridit El Morzillo, även känd som Elmer eller El Monstro.
Han köptes in till ridskolan i början av höstterminen och skulle vara en holsteiner - men ut på stallplanen kliver en nordiskorsning. Elmer. Och han var som en lastbil utan servo att rida, det gick varken att styra eller bromsa, jag svettades och grät och han slet mina häder blodiga men på något sätt vann han mitt hjärta och envis som jag är fanns det inte att ge upp!
vi var glatt med och demolerade hinder och skrämde dressyrdomare under året, och någonstans började det vända. han slutade springa rakt igenom allt och blev mer och mer lättriden. tillslut var han faktiskt en väldans fin och trevlig häst, om än lite stark när han hade bestämt sig för något.
den sísta lektionen för terminen hade vi banhoppning, redan när vi byggde fram allt på utebanan tyckte jag att det kändes högt, och många titthinder hade vi med. (fegis? japp.)
ett av räckena, som vi byggde av sockerbitar tyckte jag var riktigt vidrigt. ur en svår sväng, högt och glest - bara tre bommar varav en på marken.
så kommer vi igång och rider, med det där äckliga räcket i åtanke.
och när det är våran tur går han hur bra som helst - helt klockren!
man får fega och rida runt ett hinder om det är för snuskigt (hur ska man övertyga hästen att hoppa om man inte törs själv liksom..?) men det kändes så jävla bra så jag red an på det också, tog ett mantag och höll om honom med skänklarna och när vi kom nära tittade jag bort och blundade. och så känner jag hur han utan att tveka lättar och bara seglar över det! ( mitt över vågade jag öppna ögonen )
högt var det också.
ah, härliga känsla!
allt slit och alla tårar - i det enda språnget fick jag lön för precis all möda och det är en känsla man aldrig glömmer...
bilder på elmer, lånade dom härifrån
(det är inte jag som rider honom på bilden heller)
han är kvar på ridskolan fortfarande, och när jag var hem och kollade på en lokal hopptävling för något år sedan var en av småtjejerna från stallet (inte alls så liten längre!) med - på elmer.
mina två små adepter var så duktiga, de tog till och med en placering - och ja, undertecknad bölgris satt på läktaren och grät lite i smyg.
sötungar!
mest hunden, katten är ju lika söt fortfarande :)
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
ett litet hopplock av googlade bilder, vi har inte exakt det här men på ett ungefär :)
bildkälla sadel, något nyare modell än våran... resten kommer från hööks.se!
när vi är på inhägnat område har vi ett svart träns med aachennosgrimma och tredelat bett med fasta ringar.
en wintec cair hoppsadel (även om det finns en dressyrsadel föredrar vi hoppsadeln). under den ligger det ett litet fårskinn och ett schabrak av snyggt snitt men "billigt" märke.
uppepå sadeln har vi också ett litet fårskinn, mattes bästa vän - rumpvärmaren! kanske skulle ha valt den till min favoritsak i stallet..?
- ute i skogen där vi tenderar vi att bli lite vildare, byter vi till ett träns med pullarnosgrimma och ett tredelat pessoa. tillfällig lösning, när vildheten går över är det det vanliga tredelade som gäller i skogen också!
det finns en omgång svarta senskydd av diffust märke, som vi använder när matte tror att det kommer att behövas. om man kan misstänka vilda hopp eller om det ska bli hårt arbete.
inne har datte ett mörkblått innetäcke, om det inte är jättevarmt, och ute ett brunt vintertäcke från riding house över innetäcket. det finns en blå grimma som matchar innetäcket och en grå med fleece över nacke och nosrygg.
det är inte så flashiga och dyra saker vi har, men allt passar och är helt!
sadeln är min stora kärlek och ligger väldans bra - och jag sitter som en prinsessa i den!
listan då..?
har bara dragit mig som fan för dag 8 eftersom jag inte har några bilder. får försöka googla!
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Mitt bästa häst minne
Dag 10 - Mina drömmar
Dag 11 - En bild på stallet
Dag 12 - Det här saknar jag
Dag 13 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 15 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort
måste bara; jag är sjukt imponerad över särskrivningarna i listan, den som har skrivit den har lyckats särskriva varenda ord som går :)
bättre
det är med andra ord en bättre dag.
och så är det fredag. icke att underskatta :)
Lennart är min hjälte - det är perfekt und...
Lennart är min hjälte - det är perfekt underlag på ridbanan! Det här och majas bullar gjorde inte bara min dag utan hela veckan :)
bläh.
Dagens saknad : vad som helst som inte är kall äcklig vinter...
Dagens musik : ingen. jobbar.
Dagens mat : lite ris med sojasås på. och en kycklingbit.
Dagens dryck : Kaffe.
Dagens klädsel : "lånauniformen" för idag; jeans, stövlar, svart tröja och en halsduk.
Dagens bok: haha. när fan skulle jag ha läst den..?
Dagens kommentar : ingen.
Dagens roliga : fan ingenting.
Dagens plus : Majas hembakta bullar till fikat :)
Dagens minus : äcklig vinter? is? kyla?
Dagens frisyr : jävla strulig tofs...
Dagens göra : jobba, försöka låta bli att frysa ihjäl och undvika att bli mer deprimerad. mata datte med morötter.
Dagens person : vadå? det finns ett dagens pucko, som vinner med hästlängder!
Dagens låt: har inte hört en enda låt på hela dagen...
Dagens bild: inget värt att fota idag, det får bli en favorit i repris; charlie och en väldans massa räkor...
han försöker nog hypnotisera sin husse (som tog bilden) till att öppna locket på hinken :)
grattis!
jo
fick skrapa insidan av rutorna på bilfan efter jobbet idag - eftersom jag inte har någon kupévärmare...
mengudförbannat!
jaghatardenhärförbanndejävlavinterndjupochinnerligt
inte nog med att det har varit -30, det skulle fan bli tö också, och sedan kallt igen!
vad händer då?
allt förvandlas till stenhård is. farväl bra underlag!
jag.hatar.vintern!
vardag
har haft en alldeles vanlig dag på jobbet och har huvudvärk alldeles som vanligt.
håller på att laga alldeles vanlig mat.
har tryckt i mig två ipren och släpat ut datorn i köket och lyssnar på lite musik medans jag steker mina jävla köttbullar.
sedan ska huvudvärken släppa och jag ska åka till stallet!
hoppas på att det inte är några älgar runt ridbanan ikväll så att vi kan åstadkomma något annat än "spattiga hopp"...
har i alla fall haft en supermysig helg på hemmaplan, mer om det sen.
en mindre medioker dag.
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
men man får bara välja en och då blir det sopen
det är dock inte vilken sop som helst utan en liten kvast, det helt perfekt "svikt" i den - och jag mår psykiskt dåligt om det inte är rent och snyggt i stallgången så den är viktig för mig!
sopen ♥
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
först och främst så äter han hö.
jag tänker inte ens argumentera för hur viktigt det är med att basera foderstaten på ett bra grovfoder, det förutsätter jag att folk förstår :)
vad gäler högivan så kör vi enligt samma princip som folk säger att man ska utfodra sina labradorer;
så lite som man har samvete till... datte är nämligen en väldans lättfödd liten häst.
de får frukost ute i hagen på morronen direkt när de kommer ut vid halv åtta, sedan får de även lunch ute.
eftersom de är tre hästar i hagen är det svårt att reglera hur mycket han sätter i sig i hagen.
sedan fodrar vi eftermidagshö, kraftfoder och kvällshö själva.
om jag inte rider får datte vara ute så länge som möjligt och får då bara kvällshö, rider vi så att han går in tidigare får han en liten giva då och lite mindre på kvällen, som ges vid kl 21.
kraftfoder är vi sparsamma med. energin räcker till både arbete och att skicka matte upp i en gran lite nu och då, men det blir mer när han behöver mer!
eftersom datte inte klarar av ansvaret för en egen saltsten (han blir manisk och matar i sig halva på en enda natt...) får han salt i maten. därför får han också lite betfor, för smakens skull. blöter två små nävar. utöver det får han mineraler, miner blå. och så lite havre.
som synes på bilden ungefär lika mycket som man hade gett till en ordinär hamster just nu!
skulle tippa på att det sammanfattningsvis blir ca 10 kg hö om dagen
2 små nävar havre
2 små nävar betfor
mineraler, en liten näve
minst 25 g salt/dag, mer vid hårdare arbete
jag har i grunden utgått från en höanalys men fodrar även "med blicken".
lite mindre hö, kanske byta ut en del mot halm för att tillfredställa tuggbehovet, skulle nog vara optimalt men det går inte att få allt i alla lägen... och han är trots allt en äldre häst så jag ser hellre att han är lite tjock än att han faller ur!
det är ju en hel vetenskap med foder, men jag tror att vi har hittat ganska rätt - han är pigg och glad, blank i pälsen och orkar med det arbete som begärs och en massa bus på det - det måste vara ett gott betyg ändå..?
wtf..?
22-årige valacken Calle hittades i måndags kväll i hagen med rejäla rivsår på baken och ena låret. Ägaren Camilla Andersson misstänker att det är ett lodjur som har attackerat Calle.
- Allt tyder på att det är ett lodjur som är den skyldige, säger Camilla Andersson till Länstidningen Östersund.
När hästen skulle tas in från hagen i Aspås upptäckte man över 20 stora rivsår på baken och låret. Det fanns spår i hagen av vad man tror är ett ensamt lodjur. Att det skulle vara varg tror inte ägaren, då de inte gör så pass fina rivsår.
Calle har återhämtat sig bra efter attacken, men hästarna får nu bara gå ute när det är ljust.
Det finns 150-180 lodjur i länet, men på länsstyrelsen är man inte säker på att det är ett lodjur som varit framme.
- Det har aldrig hänt tidigare att en häst rivits av ett lodjur vad jag vet, säger Jessica Backeryd, fältchef på länsstyrelsen, till tidningen.
Källa; Tidningen Ridsport
otäcka bilder finns här hos LT
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
till att börja med så är det inte en låda, utan en påse
(som en gång inhandlades för att jag skulle använda den civilt)
och den innehåller det som används ofta, resten ligger i en låda i mitt lilla förråd
here goes;
* broddnycklar, går inte att leva utan vintertid
* två mankammar
* en liten ansiktsborste
* hovkrats, av rejält snitt så att den inte går av. det gjorde den förra...
* tjärsalva, används mest till torra mungipor men funkar till nästan allt!
* rykborste och ryktskrapa
* piggborste men gud hjälpe den som använder den i svansen!
* en mjuk rotviska - dattemannen gillar inte hårda borstar...
* foxfire pälsglans- vi jobbar hårt på att få ordning på svansen, inte ett strå får gå till spillo!
* morötter. eller någon form av godis i alla fall. vi gillar godis!
sen kan det tillkomma och försvinna saker lite beroende på säsong, egentligen behövs det väl ingen piggborste under vintern eftersom det inte finns någon lera att skrapa bort... när datte fäller päls kompletterar vi med en duschskrapa som funkar perfekt för att skrapa bort en massa lös päls - det är mer effektivt än en piggborste och lämnar inte en massa "grus" som en ryktsten gör...
sedan skulle vi inte klara oss utan solhelosan och hexocil (stavning..?) mot klådan som datte tydligen drabbas av sommar/höst.
inte några överraskningar här inte - förutom kanske tygelspännet utan tillhörande tygel.
det är nästan som en liten maskot, har behållit det genom en massa städningar bland prylarna, som en liten påminnelse om att man alltid måste ha ett säkerhetstänk i allt man gör;
jag kände hästen väl och vi hade kommit tillbaka till stallet efter en ridtur och jag slappnade av, blev nonchalant och höll väl inte i hästen ordentligt när jag påtade med annat - då hoppade hon iväg, trampade på tyglarna och lyckligtvis blev det inte värre än att de gick sönder.
därför har det trasiga spännet fått hänga med som en liten påminnelse om att man inte ska vara en klant - för då går det stöpet.
att bero på neurotisk
..så är det inte bara såhär min hjärna ställer till det, den har fler roliga skämt på lager för mig!
min morgontrötthet är ju så att säga vida berömd redan, och för den som inte är insatt säger kanske mina väckarklockor något?
* alla 5 larm som går att ställa på mobilen
* den mest högljudda väckarklockan de hade på ur och penn
* samt en mycket otäck apparat som lillen gav mig i julklapp; den låter som en sirén och skjuter iväg en sak som man måste leta reda på och sätta tillbaka för att få tyst på fanskapet...
dock somnar jag ju om lite mellan varje väckarklocka, och drömmer om att jag gör mig i ordning.
borstar håret, klär på mig, gör frukost, plockar fram matlådan ur kylen och gör i ordning hundens frukost; kort och gott så drömmer jag att jag gör mig helt i ordning och när jag börjar bli klar att åka till jobbet - vaknar jag.
besvikelse!
...och det här händer ofta. nästan varje dag. och har gjort sedan jag var riktigt liten.
och det är ju så verkligt - håret är flurigt och det är inte säkert att det blir bra, det är rätt färg på tandborsten och kläderna jag helst vill ha ligger naturligtvis i tvätten...
det som är värst är fan att jag blir så besviken, var ju nästan helt klar och sedan är det bara att börja om med allt, fast på rikigt..!
god morgon!
dagens facebookstatus klargör det hela:
hade en älg nästan ända inne på gården i morse, det i sig är väl inga problem
- dom börjar när man kommer runt hörnet med en älghund i kopplet och inte riktigt är beredd!
tyckte att hunden kändes misstänkt målmedveten i morse, i vanliga fall brukar jag få släpa ut honom men idag drog han till och med i kopplet runt hörnet, för att sedan tvärstanna och stirra neråt lägdan nedanför huset.
halvblind och morrontrött tog det en stund för matte att inse att det där stora gråbruna därborta var en älg.
och insikten; "fan, det är ju en älghund jag håller i..!"
ställde försiktigt ner ebbes frukost och höll i kopplet med båda händerna, beredd på vad som helst.
ebbe rörde inte en fena, stirrade stint på älgen och darrade i hela kroppen.
tillslut började vi gå ner mot hundgården, ( vem fan har tid att vänta på att älgen ska äta sig mätt..? ) ner för backen blev det fart på det hela för älgen tyckte väl att vi kom för nära och gick iväg ett par meter, då släpade ebbe mig hela vägen ner och nästan ut i snödrivan - sedan blev det lite trixigt att få honom att förstå att han skulle in i hundgården istället för att jaga älg...
note to self; ha inte skor med hala sulor.
dag 4 och 5
för övrigt har dattemannen haft två vilodagar, due to extrem trötthet och brist på motivation.
dom dagarna är det bättre att mata honom med morötter och rykta än att sitta ensam på en kall ridbana och försöka åstadkomma något vettigt - så väl känner jag både mig och hästen.
idag ska dock motivationen återinfinna sig, om inte frivilligt så medelst tvång.
helgen kommer att innefatta en sundsvallsresa och dattemannen är utleasad - och jag kan inte lämna ifrån mig en huligan som stått i flera dagar, jag är rädd om mina vänner :)
Dag 4 - Hur började mitt hästintresse
såhär var förutsättningarna; vi var 12 barn i min årskull, 6 killar och 6 tjejer.
av tjejerna var det tre-fyra stycken som började rida.
hade jag i det läget något val?
nej.
så jag tjatade på mina stackars föräldrar och fick sedemera börja på ridskolan i timrå, det året jag skulle fylla sex (tror jag) gick vi hästskötarkurs och fick kratsa hovar och försöka sadla (i den mån det går när man är tre äpplen hög...).
det tyckte jag var ganska så trevligt. hästarna var stora och otäcka, men fine.
året efter fick vi plats i samma nybörjargrupp hela ligan (är det några mil är samåkning en förutsättning) och det var dags att börja rida.
kära min dag, vad hemskt det var.
jag var så jävla rädd. klängde mig fast i manen på den lilla lilla ponnyn och grät av skräck.
alla försökte trösta mig men det gick inte, mamma lovade att jag verkligen inte måste utan fick kliva av när som helst, men jag vägrade i sten. hängde kvar i manen och grät vidare.
dels kunde jag ju inte sluta eftersom alla andra red, det enda vi pratade om och lekte på rasterna var ju hästarna på ridskolan, hela livet kretsade kring en ridlektion i veckan - ack den skammen, det utanförskapet om jag skulle sluta!
och någonstans därinne fanns det väl en liten röst eller nåt som sa åt mig att fortsätta, och inte bara på grund av de andra tjejerna - så det gjorde jag. tjurigare än synden.
har idag tappat kontakten med alla från den tiden, men mig veterligen är det bara jag och en tjej till som fortfarande håller på med hästar av alla oss som började rida någon gång omkring -92 - 93.
såhär i efterhand inser jag att det var kanske någon mening med det hela. den lilla rösten eller vad det nu var som fick mig att fortsätta hade nog rätt ändå...
en av ridskoleponnysarna på timrå, petty.
bildkälla
inga av dem som fanns på min tid är ju kvar, men det finns en hel radda små rackare som jag aldrig glömmer;
bruna stela young blood - jag fick rida honom jämt, fast jag var rädd för honom
lilla gråa washington som alltid tog chansen att pallnita i hörnen så att folk ramlade över huvudet på honom...
douglas- den första jag ramlade av
nalle - som alla ramlade av, många gånger var!
lizzy - vi tyckte att hon var sur, men fan vilken fin ponny
smurfen - som efter tio år fortfarande var rädd för läkataren
lilla söta pascal som jag red en hopplektion på utan att vara rädd en gång, vilken lycka!
...listan kan göras väldans lång och alla har de betytt oändligt mycket för små hästtjejer som mig.
vilka hjältar de är, ridskolehästarna!
♥
fy fan vad bra det gick att rida igår, kände mig helt lyrisk.
inte för att vi uppnådde några stordåd, det bara kändes bra!
sånna dagar behöver man, för att väga upp alla dagar när man kör skit, bär vatten och är trött, inte får ridningen att fungera och undrar lite om man är galen...
har för övrigt en långsiktig plan för det här, det gör det hela lättare.
ida stog även och skrek åt mig att jag skulle driva mer, så jag tvingade upp henne, efter tre varv bytte vi tillbaka och sen skrek hon inte mer - det är inte så lätt som det ser ut :p
mattes fina fina häst.
Dag 3 - min största rädsla
jag är (som alla andra) rädd för cancer, krig, döden och att de jag älskar ska bli sjuka/försvinna/dö.
det är klart att man är. vem är inte det ?
men min största rädska, så tillvida att den tar mest tid och energi, är ett rätt liten och fånig rädsla.
jag oroar mig för småsaker hela tiden, mest hästrelaterat men egentligen i alla sammanhang.
"tänk om jag tappar grimskaftet, datte trampar fast en brodd i det och går omkull"
"tänk om tygeln skulle gå av..."
"tänk om, tänk om, tänk om... "
varför skulle jag ens tappa grimskaftet från första början..?
(och att tygeln skulle gå av, den situtationen har jag hamnat i och rett ut en gång)
ett av ungefär tusen exempel; för ett par år sedan hade vi tanja på bete i lillsjöhögen - där rider man över en bro.
varenda gång jag red över den tänkte jag "tänk om hon slänger sig och jag ramlar av, landar på räcket och sedan vidare ner i vattnet" - utan att egentligen tro att det skulle hända eller vara det minsta lilla rädd för att det skulle hända på riktigt.
det är bara nåt jag har fantiserat ihop.
ju mer jag tänker på och försöker skriva om det här, ju mer neurotisk och knäpp framstår jag.
det låter ju helt vrickat!
försöker sluta.
(trampar inte heller på a-brunnar, lägger nycklarna på bordet eller går under stegar)
och ja, det är okej att skratta åt eländet.
klätterbacken!
man ska alltid hålla sin plan om man ska komma någon vart vad gäller träningen, men det är inte så jävla lätt alltid!
idag var klätterbacken målet; en oplogad skogsbilväg som går uppför riktigt långt.
dattemannen tyckte att det var förjävligt. och jobbigt. men han pinnade på bra och var väldans nöjd med sig själv när vi vände, frustade och struttade på som om han hade vunnit en grand prix-hoppning ungefär.
men det gick så bra så, vi kom hem med aktiverade bakkärror och utan ett enda bocksprång - hör och häpna!
kände att det fanns ett litet bustroll på lur under ytan med jobbade honom i skritten på vägen hem så det kom inget utbrott, skönt. matte var inte alls sugen på att hoppa jämfota hela vägen hem.
ida, aviano och datte
en tveksam, luddig häst och en väldigt glad matte!
avslutade dagen med att putsa alla lädersaker - gör det lillasystern nöjd tro?
orättvisa!
därför att livet är orättvist är mitt spontana svar på den frågan.
har hällt i mig två koppar kaffe och kollar på slalom på svt en stund så får vi se om det släpper.
känns inte så motiverat att åka upp och rida huliganen med huvudvärk...
tur att det finns ipren!
mycket morgontrött laika;
julaftonsritten 2010
det var ju rätt kallt, men jag tog med mig lillen och laikan till stallet och så tog vi med oss hästen och tog en liten "promenad" i skogen, dvs klättrade upp på täcket och skrittade ut.
på hemvägen bytte vi så jag tog över hundkopplet och lillen red på datte!
bildbevis;
de ser ganska skeptiska ut båda två, men det gick så bra så.
lillen tyckte att datte var en trevlig häst för att han var lättstyrd :)
trött tjej
bra för inspirationen och motivationen också, hade bestämt mig för att rida ikväll ändå eftersom det blev mycket mildare, men det blev inte så.
några hade vinterkräksjukan, andra hade mammor på sjukhuset och andra vet vi inte alls vad de hade, men ida och jag hade i alla fall tre hästar var ikväll så det blev mocka och fixa för hela slanten och klockan var nästan nio innan alla hästarna var inne, då var jennyn för trött för att rida.
skjutsade iväg en liga på 40-årskalas innan jag åkte dit, och svarade glatt "nej" på frågan om jag inte skulle följa med - höll mig hellre till stallet och nu hemma i soffan.
har en cola och ridsport, vad mer kan man begära av en lördagskväll..?
Grattis till vederbörande husägare!
Grattis till vederbörande husägare!
Dag 2 - min första häst
Calypso var ett stort halvblod som en gammal kompis till mamma hade uppstallad i privatstallet på ridskolan.
Han var stor, i alla fall med mina mått mätt, men å andra sidan var jag tre äpplen hög ungefär på den tiden... och brun med en ganska smal, sned bläs. Naturligtvis den vackraste hästen i världen.
Han var född 1991 (samma år som Datte btw)
e: Maraton
u: Akleja
ue: Ceylon
Ägarinnan hette Mia och hade sålt sin HD för att köpa en häst och jag var nånstans runt tio, liten rädd och klantig.
Av någon anledning så fick jag börja sköta honom, vilket mest innefattade att kratsa hovarna och borsta benen eftersom jag inte nådde längre... Men jag klappade och kliade och kelade och var världens lyckligaste lilla hästtjej. Ibland fick jag skritta av honom när hon hade ridit och satt däruppe som en liten ärta och sken förmodligen som solen.
1998, den 12 oktober tog lyckan slut. Jag var för liten för att riktigt förstå och Mia hade inte velat säga något till mig i förväg, för hon vissta att då hade mamma fått bända lös mig från hästen och släpa mig hem sista kvällen, men Calypso hade problem med ryggen, jag tror såhär i efterhand att han led av sk "kissing spines" - men är inte säker - och Mia valde att avsluta hans lidande.
Jag grät, grät, grät och grät. än idag, 13 år senare får jag tårar i ögonen när jag tänker på det.
Calles favoritborste, som Mia gav till mig, och en gammal framsko som inte alls är så stor idag som jag minns hans hovar ligger i en låda tillsammans med en tageltuss och en gammal grimma från min älskade Sunny Light och andra kära minnen.
bilder tagna av ett barn med en billig kamera som legat i en låda i över 10 år och fotats med mobilkamera.
Mia skaffade aldrig någon ny häst (däremot en ny HD tror jag) men har alltid funnits med på ett hörn, träffar henne ibland på mc-träffar eller på ridklubben i timrå, även om jag inte sett henne på flera år nu har hon varit en större förebild för mig än hon vet själv och det går fortfarande knappt en dag utan att jag tänker på vackra Calypso, han var nog min första riktiga kärlek han.
att en enda häst kan betyda så mycket.
(och ja, jag har tårar i ögonen när jag skriver det här)
kallt som grisar
yr.no säger - 13 men termometern säger -22 och det är alltid kallare i stallet så jag stannade hemma.
det blev sovmorron, varm choklad till frukost och ett par timmar tillsammans med lillen och ebben hemma innan stalligan åker in till stan och östersund- frösö ridklubb där det vankas intressant träning att titta på idag.
fågelbord som lilla farfar snickrat och ebbes hundhus.
fint men missvisande, man vill inte gå ut dit. det är för kallt.
Dag 1 - presentera dig och din häst
storasyster till matildan och dotter till mamma ann och pappa vicke, och har en "extrapappa" i hasse som numera är gift med mamma (long story).
lämnade klyktattarlandet till fördel för östersund så fort jag blev körklar efter studentfesterna och plågas ofta av hemlängtan men ångrar aldrig att jag flyttade.
nu har jag och lillen bott i vårat alldeles egna hus i stugun i ungefär ett halvår, tillsammans med världens mest bortskämda katt - charlie som tror att han är en hund, eller ett människobarn. han sover mellan oss i sägen varje natt. och laikan skrockens ebbe som nästa helg har bott hos och terroriserat oss i ett helt år!
även om dom tuggar på och förstör och stjäl saker och allmänt ställer till det är båda mina små gryn och jag skulle inte vilja vara utan dem en endaste dag. inte utan lillen heller såklart, men det säger sig väl självt?
jobbar gör jag såklart, som supporttekniker som det så flashigt låter.
skulle inte klara en dag utan koffein och nikotin, och förmodligen inte utan socker heller.
utöver det? vad kanske inte alla vet är att jag har åkt motorcykel sedan jag var 7-8 månader gammal, bland annat till frankrike och härsan och tvärsan över hela sverige med mina kära föräldrar.
tog mc-kort själv när jag var 18, ingen trodde att det skulle gå eftersom jag körde omkull varenda körlektion, har nog kört omkull på alla sätt som går i under 50 km/h, men klarade svårt blåslagen och med en överansträngd kopplingshand uppkörningen för att direkt få motorstopp och nästan välta utanför vägverket. sedan blev det en egen hoj, en honda cbr 600 för den som är intresserad av det, som jag kasade omkring på ett par år innan intresset för den typen av hästkrafter svalnade. testade lite banåkning och sånt och det var sjukt roligt eftersom jag är fullkomligt fartgalen, men det var inte riktigt min grej ändå.
alla blev förvånade över att jag körde eftersom "jag inte såg ut som en mc-tjej" på samma sätt som många blivit förvånade över hästeriet för att jag ser tydligen inte ut som en hästtjej heller - så frågan är då vad fan jag ser ut som..?
döm själva;
dattemannen; heter egentligen Up to Date och har varit min häst sedan 28 dec 2010
vart han kommer ifrån är det ingen som vet, men han är född 1991 och kanske, eventuellt, möjligen komma från hede-hållet. jag köpte honom från ridskolan i ås, åsbygdens ridklubb och de kunde inte svara på vartifrån han kom då de köpte honom -02, men på ett gammalt vaccinationsintyg som kom med står bräcke ridklubb som ägare. där slutar alla spår, det är ingen som minns en lagom stor, lagom snäll, lagom liten valack som honom tydligen.
det är i mina ögon sorgligt som fan att det någon gång varit någon som glömde vem hans mamma var.
han är i alla fall en väldans roligt liten herre med stor personlighet.
helst undviker han arbete, men det går att plocka fram en välutbildad och ridbar häst under alla lager av vinterpäls, men det gör sig inte av sig självt. lägger ryttaren av så stannar datte!
man kan inte tro att han är 20 år gammal, om man inte på nära håll ser hans gråa tinningar och att det blir alltmer grå inslag i hans röda päls, för det är ingenting man märker av. han är en väldans lättfödd häst, tänk modellen hamster på hans kraftfodergiva, men älskar naturligtvis mat. och godis. och han ver precis hur han ska spärra upp ögonen och spetsa öronen för att matte ska plocka fram nåt ur högra jackfickan (i vänster ligger det en snusdosa så öppnar man den reagerar han inte ens).
jag skulle kunna skriva en hel roman om alla hans förmågor och små egenheter, men det får räcka nu.
han är i alla fall den bästa hästen jag kan tänka mig, och jag skulle inte byta bort honom för allt i världen!
vad jag gjorde med mitt liv (och alla pengarna...) innan honom har jag ingen aning om, och jag är fortfarande som en liten liten hästtjej längst in i hjärtat och kan titta på honom och inte förstå att det verkligen är min häst... ♥
how about a list?
det är ju mest en massa crap och skitsnack i den här bloggen, kanske ska prova det som alla andra gör och köra en liten lista?
det blir den hästrelaterade varianten, eftersom mitt liv innehåller jobb, stall, katt- och hundhår och sömn!
Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 – Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Mitt bästa häst minne
Dag 10 - Mina drömmar
Dag 11 - En bild på stallet
Dag 12 - Det här saknar jag
Dag 13 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 15 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!
träning!
häruppe finns det inte så många att välja på, det är dessutom en resa på minst tio mil för att åka på en träning så det är en hel administration att ta sig iväg.
det känns inte värt att åka så långt för att rida för en tränare man inte är nöjd med, så därför har det inte blivit en enda för mig och datte under det gångna året; det jag har sett har tyvärr inte imponerat mig, så därför har vi tränat själva på hemmaplan. (och det har gått ganska bra ändå. vi har inte hittat på en massa olater)
nu har vi dock bokat tre dressyrträningar för anneli elofsson i feb, mars och april.
först var det fullbokat, men dagen efter fanns det tydligen en massa platser så då passade vi på - känner att det är dags!
har inte sett henne hålla någon träning än, det hade jag helst gjort men nu fanns det inte möjlighet att göra det innan. dock har jag hört så pass mycket gott att vi litar på hörsägen denna gången - om folk har rätt, det återstår att se. (det händer ju rätt ofta att jag inte håller med...)
är ganska kräsen på tränare, och det ska fan klaffa bra om det ska kännas meningsfullt.
framförallt om man utöver träningen ska betala 150 för transport och 10 mil bensin, åka över halva länet och vara borta hela dagen (känns det som) - så nu håller vi tummarna för att vi trivs med henne som tränare så att det är värt det!
är i alla fall sjukt peppad och ser verkligen fram emot att komma iväg och göra något på riktigt, behöver någon som skriver att jag ska släppa ner innerskänkeln och pusha mig att begära lite mer av honom - blir lätt för snäll och mesrider om jag får chansen...
dattemannens luft- och akrobatikshow
i torsdags inledde han med att hoppa ur hagen, det har aldrig hänt förr.
sedan fortsatte hoppandet hela ridturen, ner i diket, upp ur diket, på tvären, höjden och längden hoppade vi omkring.
i söndags gjorde han bara ett endaste litet hopp, vilken skickade hans arma matte rätt upp i en gran.
upp i granen, drog med mig så mycket snö som möjligt och sedan ner i sadeln igen.
sedan gick vi hem.
i måndags hade han vilda hopp på ridbanan med matildan, och på tisdagen något färre men fortfarande vilda med mig som pilot. naturligtvis låg kameran kvar i hennes ficka. synd, det hade kunnat bli spännande actionbilder.
på onsdagen blev det longering för att han skulle få jogga omkring med sin förmodade träningsvärk ( och för att matte skulle få stå på marken med sin... ) och igår vilade vi.
undrars hur dagens hopp kommer att se ut? det kanske inte ens blir några?
det enda man vet, det är att den ena dagen inte är den andra lik med dattemannen, det är i sanning en sport att hålla på... planen är i alla fall ett lösgörande pass på ridbanan, få lite kontroll på oss innan vi rider ut imorron.
jag lever fortfarande
hade dock världens snällaste lilla tandläkare som var försiktig med mig så det gick över förväntan måste jag säga. fick halva ansiktet bedövat, vilken ledde till stor munterhet för de andra i stallet efteråt.
matildan och per är här - per skor våra hästar eftersom pernilla, vår ordinarie hovslagare just fått en liten son.
(det kan tänkas komma ett inlägg om hovslagare senare)
igår skodde han till lång in på kvällen, sedan blev det tacosmiddag och bums i säng för en trött liga på orrvägen - allra tröttast var nog lilla happy som hade haft en lång dag i ett nytt stall och lekt med ebbe tills båda var helt slut. matilda fick bära henne till sovrummet :p
matildan fick sig även en spännande ridtur på dattemannen, han hoppade och for som rena unghästen!
så brukar det gå till ute i skogen, men på ridbanan brukar han inte alls vara såhär vild.
har gjorde några rejäla repor, stack och bockade så att till och med hon som är van vildingar satt löst mer än en gång. vad har hänt med min lugna, lata 20-åriga valack?
att han får för mycket hö ibland, det vet jag men frågan är om det är någon som tjuvmatar honom med havre också..? för av mig får han två nävar om dagen...
idag är per hos lina och skor, jag jobbar halvdag så efter lunch åker jag också dit och joinar dem.
alltid spännande att titta på hovslagare ( och hästtandläkare, veterinärer och alla som kan mer än en själv om nåt ) in action :)
(ångestfylld utsikt från tandläkarstolen)
Dom dricker tydligen kaffe därinne, än hin...
Dom dricker tydligen kaffe därinne, än hinner jag ångra mig...
tandläkartid
jag kallsvettas, har ont i magen och har hittat på ungefär 10 000 ursäkter för att slippa...
det retsamma är ju att jag inte ens märker av det där hålet, det har typ ilat i tanden en gång så det känns lite onödigt ( och dyrt ) men det måste tydligen göras.
funderar på att svänga förbi stallet och få mig en omgång domozedan (stavning?) innan.
har strukit alternativet att dricka mig skitfull, det känns för jobbigt.
kanske kan få en rejäl smäll med en gummiklubba..?
lördagskväll..?
det är väl sånt folk gör på vardagskvällarna kan tänka, i sånna där mer vanliga hushåll kanske?
har toppat det hela med två, nu tre, glas vin och genast kändes alla måsten och ansvar lättare att axla.
imorron blir det en arla ridtur på bockponnyn, låtom oss hoppas att det inte blir lika illa som i torsdags, sedan styrs kosan åt stadshållet - lillen har en brorson som minsann fyllt år - det måste firas!
nu väntar jag bara på att torktumlaren ska bli klar och pajskalet som är i ugnen, sedan ska jag krypa ner i soffan med lillen och hoppas på att allt bra på tv inte är slut för idag.
todays
idag väcktes jag av att lina bankade på dörren - hade varit vaken innan och helt säker på att jag var i tid, men så var icke fallet :p
när förvirringen retts ut och jag vaknat till någorlunda och byltat på en massa varma kläder packade vi in oss i idas bil och åkte in till stan. östersund-frösö ridklubb, aka tanne ridskola, hade km i hoppning och som jag skrev i sms-inlägget får man väl åka någon annanstans i brist på spännande händelser på hemmaplan!
inte så tokigt att få sitta på läktaren utan att någon skriker på att man ska vara funktionär för en gångs skull.
nu bär det snart av till stallet.
dattemannen har haft vilodag idag, vi är ju under igångsättning och försöker ta det lite lugnt. det är dock inte helt okomplicerat med en häst som blir superpigg och helvild på hemvägen...
sadeln
det var ju en ren chansning att köpa den, men det finns inte så mycket att välja på omkring här.
men den var ju inte så dyr, så för de pengarna tänkte jag att det var värt att chansa - passar den inte så är det ju bara att sälja den! så nu får vi se hur det blir...
däremot fick vi prova idas syntetsadel i fredags, den låg betydligt bättre och jag satt också bättre i den än i min nya. så vi kör vidare ett par veckor och ser hur det känns!
räknade ut att sist jag red i en dressyrsadel, förutom när jag lånade ingrids nån gång förra vintern måste ha varit före 2005 - och inte ens på den tiden var jag van eller särskilt bekväm med det, men som sagt - vi testar!
Om det inte händer nåt spännande på hemmap...
Om det inte händer nåt spännande på hemmaplan kan man alltid åka någon annanstans - ida, lina och jag är på östersund-frösö ridklubb och kollar på deras km
what..?
dattemannen hade en spännande dag igår - när jag kom till stallet vid ettiden hade lisbeth hittat honom utanför hagen, uppe på gödselstacken glatt mumsandes på lite hö. efter en noggrann undersökning av hagen hittar jag inte en millimeter trasigt staket, däremot två gropar i snön utanför grinden - så han måste ha hoppat ut...
det hade dock inte varit några problem att återföra huliganen till roy och schilla på insidan staketet.
sedan blev det en liten ridtur, tänkte rida ut ett par lugna svängar den här veckan och sedan smyga igång på allvar, men fan vet hur det gick med lugn egentligen.
på hemvägen ( för då är datte pigg, nästan aldrig när man rider bortåt... ) var vi mer oven marken än på den.
han ville springa raka spåret hem för fulla spjäll men matte hade planerat lugnt ( och att skena hela vägen hem är inte min åsikt om lyckat ) och höll emot - då tog det hus i helvete! datte var skitsur som inte fick springa och hoppade och for, ner i dikena och reste sig till och med lite.
i vanliga fall brukar jag mest vara glad när han är pigg, men när han lättade fram slutade jag med det, det är enligt mig det mest otäcka dom kan hålla på med, och han verkade förstå att det inte var ok för efter att jag hade skällt ut honom nöjde han sig med att gå på tvären och småbocka lite.
och ja - vi avslutade ridturen med ett par varv på ridbanan. för att bränna lite mer krut och för att jag skulle vara den som fick min vilja igenom sist!
paket!
ett paket att hämta ut, innehållandes min dressyrsadel!
nu återstår bara att se om den passar på hästen...
förhåller mig tveksam, men det finns liksom inte så mycket att lira på - får väl sälja den igen om den inte passar :)
ska i alla fall bli spännande, om bara arbetsdagen kunde ta slut så att jag får åka upp och prova den :)
(säljarens bild)
jora
trodde ett tag att jag skulle få fira ensam i skogen, höll stumt med br:en men blev frånåkt nåt så inåt helvete och kände mig lite ensam en stund där... men dom andra väntade snällt in mig så det gick ju bra.
sedan gav klänningen upp fullständigt så jag fick skåla in det nya året iförd onepiecen, även känd som dräkten, men det gick ju bra det också :)
lite slow idag, men det som plågar mig mest är inte relaterat till någon form av alkoholintag - det är träningsvärken efter att ha kämpat för att inte ramla av skotern ( och för att inte skotern i sin tur skulle ramla av leden ) som plågar mig hårt.
