2010.11.09;
Japp. Det var alltså den nionde november i fjol. Efter det där inlägget kom det snö.
November i år? Är det samma årstid ens..?
Var så nöjd när det hade kommit snö, men den försvann ju lika snabbt igen..! Dammit!
Ersattes av blankis och det var inte bra. Ogilla!
November i fjol ägnades för övrigt mest åt nedräkning inför Globen - i år hann jag tänka att det hade varit fränt att vara där, sedan var det över! Men ett annat år... GHS hade annars varit coolt och dom som vet säger ju att det är bättre, men alltså... Göteborg. Dit är det långt!
Grattis
Igår var det ju någon som fyllde år. Hela två!
Matte glömde inte, hon bloggade bara inte.
Grattis Ebbe!
Såhär såg han ut häromdagen, på bästa platsen i soffan tittandes på TV...
Mattes älskling :) 
Men - vad hände med valpen?! Vart tog den söta lilla pälsbollen vi hämtade hem vägen..?
21. Någon jag vill träffa
En person jag hade velat träffa... Lamaze kanske, det känns som att han kunde behöva en kram!
Annars skulle det vara superintressant att träffa RGB, Kittel eller nästan vilken toppryttare som helst - men det känns så svårt, eftersom jag känner mig själv skulle jag bara stirra i marken, rodna och mumla och förmodligen inte få ut så mycket alls av det - framförallt inte om jag träffade någon man måste prata engelska med...
Men om man bortser från det, då skulle jag vilka träffa John Whitaker!
Han verkar så himla trevlig och "down to earth" - och rolig! För att inte tala om att han är grymy bra på det han gör!
Uppskattar verkligen folk som inte tar sig själva på alltför stort allvar, utan kan vara med på spex-grejer som i alla fall jag betraktar stafett-kändis-hoppningen på GHS som. Och Mr Whitaker red dessutom en ponny!
Tyckte att det var jätteroligt, han sa väl nåt i stil med att han var van vid ponnysar eftersom han fick rida sina barns och att han ville låna den resten av helgen också... :p
20. Något jag vill göra
Något jag vill göra - det finns ju massor!
Jag och Lina var ju funktionärer på Norrköping Horse Show, och det var så jäkla roligt så det har vi sagt att vi ska göra igen! Kommer dock inte att bli nästa år, ingen av oss kommer att ha tid/ro att åka hemifrån då ;)
Dessutom dök det upp en liten idé när jag såg att Sverige sökt att få arrangera ryttar VM 2018 - hur häftigt vore inte det att åka på...?!
Kommer inte åt så många bilder nu, men såhär roligt hade vi då;
(som vi bar omkring på det där hindret... :p)
dela som bröder?
Ebbe och Steve delar på maten.
Tävling!
där försvann den helgen också
Lördagen spenderades först i stan och sedan på fest med Räddningstjänsten som hade haft övning på dagen.
Det var riktigt roligt, god mat och en massa vin. Höll på att skratta mig fördärvad och dansade en hel del.
Det blev en sen kväll/tidig morgon så söndagen inleddes i måttligt tempo. Hann inte med allt fixande hemma som jag planerat, men det har väl hittills aldrig inträffat..!
Framöver eftermiddagen packade jag och Mia in Dattemannen i transporten och styrde mot ridklubben. Det var träningsdags - på Luciashowen om två veckor ska nämligen jag och Camilla rida spegelritt! Ikväll provade vi lite linjer och satte tillslut ihop ett program - lite osynkade men vad kan man begära första träningen? Det tog sig mot slutet i alla fall! Kommer att bli jätteroligt - nu behöver vi "bara" komma på hur vi ska klä oss! Några förslag?
Vinterpäls
Dattemannen har rustat ordentligt i år och tänker minsann inte frysa!
Att det sedan är plusgrader i november får man anta inte ingick i hans plan...
ögat är själens spegel
Mias fina Rigo
Hemma igen!
Tillbaka till Bispgården, kurs även onsdag och torsdag. Igårkväll bjöds det på genemsam middag, lite frågesport där jag kammade hem en mugg (förstapris!) och lite barhäng. Två öl och många skratt - det var ett roligt gäng som var med den här omgången måste jag säga.
Behöver jag ens nämna att jag sov som ett litet murmeldjur båda nätterna, efter intensiva dagar och i en mjuk skön säng..? Dessutom utan att bli biten av katten en enda gång :)
Men lite tomt var det allt...
Nu är det tillbaka till vardagen; ska alldeles snart åka till stallet och pyssla om hästarna lite extra. Har inte varit borta länge men det känns verkligen så ändå! Imorron är det arbetssag som vanligt och sedan helg - igen!
Veckorna bara susar förbi, snart är Julen över oss!
Bra start på veckan
Däremellan hann jag med en intensiv dag på jobbet och en stunds soffhäng med Lillen.
Det gäller att passa på att umgås när vi är hemma samtidigt, gudarna ska veta att det inte händer ofta :)
Imorron bär det av på nya äventyr - en 3 dagars MBL-utbildning med Unionen. I Bispgården, av alla centrala orter!
Det kommer säkert att bli superintressant och nyttigt, men i ärlighetens namn så hade jag gärna varit hemma... Är hemmakär och har ju minst sagt fullt upp ändå. Det känns som att med den energin jag har nu hade det kunnat bli en hel del gjort - men då får jag väl lägga den energin på att försöka lära mig något vettigt!
Datte och Tanja (med fin fläta i manen - made by Matildan) när vi red ut en sväng för ett par veckor sedan!
Dagens roligaste var ändå hästarna när de kom in - eftersom jag lade in fodret redan i morse och inte ville att fåglarna skulle äta upp det gjorde jag som Frida tipsat om och stoppade lite hö ovanpå det i krubborna.
Båda hästarna blev skitsura, undrade vart fasiken kraftfodret var och grävde sedan vilt fram det - Tanja slet upp höet och kastade omkring med det och Datte bökade runt som ett litet vildsvin i en kornåker... Söthästar!
Nu läggdags - stallet innan avresa imorron och jag har inte packat en enda sak!
KM i dressyr 2011
Eftersom det var så surt väder (runt nollan, is på marken och regn) hade vi tre ekipage i collectingring idag, så vi skrittade bara ute. Ledde honom rätt länge innan jag hoppade upp, och när vi kom in i ridhuset joggade vi fram och skrittade sedan lite till innan jag började "sätta ihop" både honom och mig. Fick faktiskt till en alldeles lagom framridning idag - sådär så att vi hade kommit igång och fått koll på grejerna men inte bränt för mycket krut före start.
När vi fick komma in på banan och rida runt innan start var Datte tvungen att visa någon form av tricks - och bara slänger sig iväg och är "livrädd" för en sockerbit som förmodligen stått på sargkanten varje gång vi varit i ridhuset. Höll fan på att ramla av, för jag var verkligen inte beredd! Han är bara för söt...
När vi fått startsignal slutade han dock med sådana tokerier... Som vanligt tappar vi lite bjudning ibland, men idag tycker jag att vi fick till det riktigt bra! Jag red ordentligt, hade lillhjärnan med mig genom hela programmet och kunde planera, förbereda och genomföra varje moment och till och med längningarna satt! Domaren hade såklart velat se mer, och det kan jag hålla med om men för att vara oss var det riktigt bra. I galoppfattningarna bjöd han till, med facit i hand hade jag kanske kunnat begära lite till, men jag var så glad att det fungerade så fint trots att vi hållit oss i skritt senaste tiden :) Han krullade ihop sig lite och "vaggade" med hela framdelen från sida till sida - det fanns allt lite bus därunder! Krutet tog kanske slut lite i sista galoppen, men vi höll oss samman hela vägen. Väldigt bra känsla!
Vi red ihop 60.69 % - nytt personbästa (eller säger man "ekipage-bästa"..?) och det är jag såklart supernöjd med.
Det var dock inte det, eller den blå rosetten på bilden, som jag är mest nöjd med. Jag fick nämligen en sjua på sitsen - alla timmar nedlagda på att få ner inner knä, fram skänkeln, kämpandet med att få ihop handen, räta upp innersidan och gudvetallt... It has finally payed off! Och såklart mina fina, fina Datte. Honom är jag verkligen nöjd med!
Tyvärr finns det inte på film, vilket är synd för den här ritten hade jag verkligen velat se - om och om igen för det var verkligen roligt att rida idag. Log genom nästan hela ritten, jag har verkligen en härlig häst och det är skönt när man får betalt i % för det jobb man lägger ner!
Den blåa rosetten fick vi för att vi placerade oss på andraplats i KM:et och det är jag såklart också glad för, men det var långt ifrån det bästa eller viktigaste med den här tävlingsdagen!
Såhär skrev domaren;
Ett stort grattis till vår klubbmästare; Camilla och Payment !
Det blev en lång, lång dag det här. Var i stallet någon gång mellan sju och åtta i morse, sista transporten iväg från parkeringen på ridklubben och då var det lång väg hem och allt stallfix kvar. Det var en trött tjej som kröp ner i soffan iförd onepiecen och äntligen fick en hett efterlängtad middag! En toast till frukost vid halv tolv och en till nån timme senare är helt enkelt inte tillräckligt bra mat för sådana här dagar...
Men roligt har det varit, och jag hoppas verkligen att många andra håller med mig i det!
Det har varit jätteroligt att få se så många fina ritter under hela helgen, jag tycker att alla som deltagit och inte minst de som ställt upp som funktionärer har gjort det kanonbra och hoppas att alla vill vara med nästa gång :)
KM 2011
Dagen flöt på fint, vi har många duktiga ekipage måste jag säga!
I clearround-klasserna som vi inledde dagen med hade vi ett enda ekipage som inte var felfria - de hade ett litet bakbenspet på ett räcke. I KM-klasserna som följde gick de allra allra flesta till omhoppning och det var så roligt att få se så många fina rundor! Albin gjorde sin första hopptävling, på lilla söta Sonat och det med bravur!
Idag vankades det dressyr, strax efter nio var jag och Albin redo att lasta. Då hade jag packat, knoppat, friserat och klippt kronranden på Datten. Vi inledde även denna dag med en form av clearround - Lingondressyr i LD:1 för våra allra minsta ryttare och en liten unghäst hade vi med där också.
Därefter KM-klasserna LC:1 och LB:1.
I LC:1 var Albin framme igen och knep förstaplatsen i Kat.C med sötaste Sonat, grattis Albin! Jag huserade i domartornet under de första klasserna och assisterade med allt möjligt - lite speaker, lite poängräknare och "wild reciever" som det heter om man spelar am. football.
Efter den klassens slut var det dags för mig och Datten att ta oss samman, det får nästan bli ett inlägg till om det :)
Våra klubbmästare i hoppning 2011; Grattis Rebecca och Lisa
Bildkälla; vår hemsida, där det finns fler bilder och resultatlistor!
Försnack
Ikväll blir det afterwork med bästa teamet, ska laga lite mat och ha en trevlig kväll tillsammans och imorron är det KM i hoppning på Östjämten. Jag ska vara funktionär, det kommer att bli en spännande dag. Det ska bli roligt att träffa folk på ridklubben och hinna se ritterna - det är ju inte så ofta jag hänger däruppe nu när torsdagsträningarna är slut för vår del.
På söndag är det dressyr, Dattemannen ska som sagt vara med och gå LB:1.
Jag tycker att det ska bli jätteroligt, men har inte så högt ställda förväntningar då det har varit minst sagt motigt den senaste tiden. Det här kalla vädret som gjort det stenhårt i marken hade kunnat få vänta någon vecka - eller så hade snön kunnat få komma! För nu red vi träning i söndags, på en stel och stretig häst som redan bara gått i skritt någon vecka eller mer, vilade måndag-tisdag, tömkörde i skritt onsdag och red ett kort pass på banan igår - i skritt. Han kändes trots allt mjuk och fin igår, pigg och fräsch och förvåndandvärt mjuk. Ställde fint i båda varven, öppna - sluta - skänkelvikning. No problems, förutom att han blev sådär slingrig som bara en Datte kan vara. Men det har han å andra sidan visat upp när han varit väldans välriden innan också ;)
Det är dock i galoppen det straffar sig när man bara kunnat skritta, men de delarna av programmet kan vi förhoppningsvis hålla ihop ändå, om inte annat på det krut jag förväntar mig att han har efter att ha tagit det så lugnt!
Vi får sikta på att ha roligt och försöka plocka poäng på det vi gör bra, och försöka att undvika fadäser helt enkelt! Ridbyxorna är tvättade och schabraket rent, det är väl ungefär så långt vi kommit. Har inte hunnit putsa några grejer, hästen ser dessutom ut som en liten isbjörn med sin vinterpäls - men så får det vara, har två tillfällen inplanerade när vi ska till ridhuset i vinter. Det är inte värt att klippa för två gånger...
Den här snygga tröjan kommer att få vara med på söndag, med vita pikén under - dem och schabraket fick jag i present av Matildan, Per och Elin - tusen tusen tack! Mitt liv känns lite mer komplett med ett sådant schabrak i min ägo. Datten hade det på träningen i söndags och var supersnygg!
Hjälmen som inte syns så bra, fick jag av snälla papi och Eva - den ska också få vara med. Skönt för lillhjärnan att slippa överhettning!
Såhär fina kan vi vara - är dock rädd att det här ekipaget inte kommer att synas till på söndag ;)
Önskelista
Lite svårt att komma på något såhär alldeles direkt efter att ha fått så fina födelsedagspresenter, men några saker som skulle kunna få bo hos mig;
- Ett sånt här träns, fast svart - har spanat på dem sen de kom!
- En varm och mysig täckväst
- Senskydd till Datte, gärna ett par svarta sådana här från Hööks om de är trevliga i verkligheten
- Stigbyglar!
- En extern hårddisk så att alla bilder jag ska ta med nya kameran sitter säkert!
- Handskar, sådana där vattentäta som Matildan har :)
- En prenumeration på någon mer hästtidning utöver Ridsport, Hippson eller Equipage skulle vara nice!
- Böcker. Jag kan inte leva utan att läsa...
Ekar tomt
Hur som helst så är det här en riktigt brutal vecka för lillhjärnan - mycket på jobbet, mycket hemma och en massa roliga hästrelaterade saker på gång!
Ska försöka ge mig på den där listan, har kört fast på "något jag vill göra" - det borde ju inte vara så himla svårt ändå! Det finns ju alltid en massa saker man vill göra - det är inte ideér och inspiration som brukar fattas mig utan tid och energi. Nåväl. Det kommer väl :)
Syskonkärlek
Hur som så får Ebbe dela med sig av maten till lille Steve.
Tusen tack
Det där med att fylla år tenderar ju att bli mindre och mindre viktigt ju fler ljus det blir på tårtan,
men att få samla dem man tycker om (eller när de helt oförhappandes dyker upp och har samlat sig själva)
och att få ha er här en stund - det är guld värt!
18. En bild jag aldrig publicerat förut
Den här tror jag faktistk inte att ni sett förr!
Tagen förra vintern.
Datte är så jäkla söt på den här bilden :) 
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
Båda grabbarna på bilden står ut med mig, mina nycker och humörsvängingar.
Men en av dom har jag betalat för, och han är beroende av mig för att få sin mat varje dag. Därför är det den andra jag syftar på.
Han som står mig närmast av alla.
Som lagar älgstek vilken vardag som helst, får leva med att den fyrhjulsdrivna bilen han trodde skulle bli jaktbil mer tjänstgör till att dra hästarna och inte klagar. Han som känner mig bäst.
Och oavsett hur mycket skäll han får tröttnar han inte på att reta mig varenda morgon. Dessutom kliar han mig på ryggen. Under protest, but still. Det är kärlek det.
Den andra helt underbara överraskningen den här veckan!
Så blev det inte :)
När jag kom hem från stallet, hästluktande och skitig var Lillens föräldrar här, och rätt som det var hoppade hela ligan fram bakom ett hörn - pappa, Eva, mamma, Hasse och Matilda!
Jag hade inte den minsta aning om att det var något fuffens på gång, inte den minsta..!
De hade lagat en massa god mat så vi åt middag (efter att jag duschat) tillsammans allihopa och hade hur mysigt som helst. Lite senare tittade Lina, Mia och Niklas förbi också. Papi och Eva styrde hemöver på kvällen, men mamma Hasse och Matilda fick jag behålla till idag. Vi passade även på att fira Hasse som fyllt år och dela ut några små farsdagspresenter. En massa fina presenter fick jag också.
Men mest glad är jag över att ha en så fin familj som kommer hela vägen hit för att fira mig, som går ihop och styr upp sånt här - och det är andra gången den här veckan de gör fina saker helt överraskande så att jag nästan börjar gråta. Tusen, tusen tack - ni är världens finaste!
Presenter, Steve som gladeligen hjälpte till att öppna dem, tårta, middag och mys!
Hur mysigt som helst, jag har verkligen världens bästa familj!
Och världens bästa sambo, och de sötaste svärföräldrarna man kan ha!
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg,ledsen och glad
Lyssnar mest på P4 som jag skrev innan.
Men men bästa feelgood-låt kan jag bjuda på - när jag och Lina åkte ner till NHS och var funktionärer spelades denna rätt flitigt i bilen!
När vi blev trött och lej drog vi igång den och sjöng för full hals - då kändes det bättre :)
16. En bild som gör dig lycklig
Men den här, det är en av mina favoritbilder.
Jag tycker så mycket om den för vi är så glada båda två, den är tagen när mamma och Mailda hälsade på och hela helgen var så himla mysig. Tanja är som sagt en av mina två favorithästar i hela världen och jag är så oerhört glad och tacksam för att hon är här, hos mig, och dessutom dräktig med en riktigt fin hingst!
teknikens under
Jag gillar inte tekniska saker, så är det bara.
Dagen har ägnats åt att försöka säkerehtskopiera och uppdatera telefonen. Tänkte att det skulle vara en lagom aktivitet en hemma-från-jobbet-med-lesam-förkylnings-dag som denna. Men icke...
Det lät lätt när man kollade på instruktionen - men den förutsätter ju att både dator, internet och telefon och gudvetallt fungerar. På samma gång.
Jävla helvete. Är väl närmare en hjärnblödning nu än någonsin känns det som..!
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
Det där med hästar, det är något som jag inte är helt säker på att det går att förklara för en som inte redan förstår det. Om man inte älskar hästar själv, är det nog svårt att förstå dem som gör det.
För helt ärligt - det är väldigt mycket jobb, och väligt mycket pengar. Det var en på jobbet som frågade hur mycket tid det tog i stallet varje dag och hur mycket det kostade att ha en häst. Funderade lite, och det svar han fick var - all tid och alla pengar du har!
För får man ett par timmar över, då åker man till stallet. Finns det några pengar, då är sannolikheten att det blir något till hästen för dem rätt stor, för ens egna skor eller gamla slitna vinterjacka - den håller nog ett år till...
För den "oinvigde" måste det framstå som sjukt konstigt att man hellre skottar bajs och kånkar på vattenhinkar och fryser sig halvt fördärvad kalla vinterkvällar istället för att mysa ner sig i soffan hemma.
Men det man får tillbaka är alla gånger värt det! När hästen buffar in huvudet i famnen på en och vill bli kliad, gnäggningen när de möter en vid grinden till hagen, känslan när man hoppar ett hinder som kändes alldeles för högt innan eller när man sätter den perfekta travökningen - det går inte att beskriva! Det är ett sådant speciellt samarbete, ett förtroende som man verkligen måste göra sig förtjänt av. Och när man får det, känns det ända in i själen att man uppnått något, något viktigt.
Därför får det här med hästar mig att må bra. Dessutom är det ju hur roligt som helst, och i vårt stall är vi en trogen liga som dessutom har väldigt roligt tillsammans! Det är skitroligt att åka på träningar och tävlingar både som deltagare, funktionär eller publik. Det finns alltid nya saker att lära sig och har jag inte tröttnat på det efter över 15 år så är det tveksamt om jag någonsin gör det - en gång hästjej, alltid hästtjej..? 
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
Haha, det här kan bli intressant!
Eller blir det verkligen det..? Jag menar, vissa saker gör man ju varenda dag hela livet, som att borsta tänderna och äta och sånt. Det är ju inte så spännande... Sedan har jag inte så många rutiner, saker och ting får ramla på som det gör och så löser jag det efterhand! Mockar, fodrar och sånt är ju också rätt uppenbart!
Vi kan börja med vardagen;
- Snoozar. Vaknar aldrig på första!
- Väcker hunden. Han vaknar inte heller av min väckarklocka.
- Förbannar att två personer kan förorsaka så väldans mycket disk.
- Letar glasögonen som tenderar att ligga lite vart som helst...
- Försöker komma på nya knep att ta mig in och ut genom ytterdörren med hunden/matkassar/vadsomhelst utan att Lille Katt smiter ut. Det sätter kreativiteten på prov!
- Förbannar det faktum att min bilstereo bara fungerar på ena sidan om Kompaniet om dagen. Och får då bara in P4. Det innebär att jag lyssnar på Klartext och Sisuradio i rätt stor utsträckning också.
I stallet;
- Pendlar mellan att hata och älska de små talgoxarna som flyttat in i stallet. De är söta och roliga, MEN stjäl foder om man lägger det i krubban innan hästarna är inne, pickar sönder bajset så att det blir ett helvete att mocka och bajsar på saker.
- Spiller vatten på mig själv när jag fyller hästarnas hinkar. Varje dag.
- Missar den lilla "spången" över diket på väg ut till gödselstacken och få dra upp den fulla kärran ur diket.
- Blir retad av Datte när jag ska sitta upp. Måste ha en pall, eftersom hästen är klotrund över ryggen glider sadeln om jag provar utan. Och Datte vet preciiiis hur litet steg bort från pallen som räcker för att jag inte ska komma upp...
- Undrar hur mycket en enda häst kan grisa ner egentligen.
- Känner mig som en elak människa om jag går hem utan att ge hästarna en morot det sista jag gör.
- Har tvångstankar och måste dubbelkolla att jag gett dem vatten och stängt boxdörrarna. (vattnet på mina käder brukar ha torkat någorlunda innan dess)
13. Min högsta dröm
Jag är ingen person som har så högt flygande drömmar egentligen, svävar sällan bort och drömmer om att jag ska rida i landslaget en vacker dag. För det känns helt enkelt inte rimligt. Däremot kan jag drömma mig bort och föreställa mig hur roligt det kommer att bli att rida en LB på Datte på riktigt bra procent (för att vara oss) en vacker dag - för det är faktiskt möjligt att uppnå.
Det jag drömmer om just nu, det är Tanjas föl. Såklart :)
Det är min högsta dröm om att det ska komma en fin och frisk fölunge som kan växa upp till en fin fin häst att rida på!
I min värld, där jag tenderar att vara rätt pessimistisk och inte ta ut saker och ting i förskott, är det högt! 
Frostig morgon i stallet
Det här är faktistk ett helt okej sätt att inleda dagen på.
Men vad i helvete..?
Det skjuts för lite folk, har jag någonsin informerat er om att det är så det ligger till..?
Om något sådant här skulle hända, då får ni gärna skicka choklad och bra böcker till mig i fängelset. 
Som synes, och som vanligt, är det Tidningen Ridsport som upplyser oss
*dregel
Livet är inte riktigt värt att leva utan ridstövlar men de här är ju bara förjäkla snygga!
En vacker dag, när jag sitter på den där högen med pengar...
Räddningspatrullen dyker upp
Igår var det en alldeles vanlig tisdag, det mesta kändes lite grått och motigt sådär som det helt enkelt kan göra en tisdag i november och att livet har gått lite extra tungt den senaste tiden är ingen hemlighet.
Men när jag kom hem igår stog det en bil på infarten! En liten grön Hyundai - Matildans bil!
I köket är hon och Elin i full färd med att laga middag, och de har städat! Dammsugit, torkat golven, diskat, tvättat och dammtorkat och varit på återvinningen och jag vet inte allt vad de hunnit med! Hästarnas boxar var mockade och frysen var full med matlådor - som både mamma och Matildan lagat!
Mamma kallade dem för en liten räddningspatrull.
- och att de häjlpte! Jag blir alldeles rörd, och allt känns mycket lättare nu :)
Har jag världens bästa mamma och syster, eller vad..? Och Elin såklart!
Efter middagen åkte vi till stallet, där allt lyxigt nog redan var klart, och tog med oss båda hästarna upp på ridbanan.
Matilda tömkörde Datte och passade på att visa mig lite hur man ska bära sig åt och Tanja fick följa med hon också, med Elin på ryggen. Helt perfekt! Ida red Ture så Matilda fick sitta upp på honom en sväng också - riktigt kul att se!
Efter stallet bar det av hem till Orrvägen igen, fikade negerbollar som de också hunnit baka och skrattade en massa innan det var dags för Räddningspatrullen att susa hem till Timrå igen.
Tusen tack för hjälpen, och för en väldigt rolig tisdag!
Jag är så glad över att ha så fina och snälla människor omkring mig...! Ni är guld värda ska ni veta :) 
Skrockens Ebbe
Ebbe fick agera modell när kameran skulle invigas! 
New Purple Friend
Igår flyttade en ny vän in hos mig.
En tidig födelsedagspresent från Lillen och hans familj!
Den är lila och har en massa snajdiga funktioner, och jag tycker redan om den hur mycket som helst :)
Tusen, tusen tack
Så jäkla tråkigt
Man smutskastar inte världseliten när de i en oerhört fin gest avbryter tävlingen och håller en tyst minut för att hedra sin främsta konkurrent. Det tyder inte på att de är pengatörstande idioter som bara törstar efter att vinna, eller hur..?
Och oavsett hur mycket det finns att diskutera och vara kritisk till, ska det inte diskuteras nu.
Det är helt enkelt inte rätt tidpunkt eller forum. Låt Lamaze och hans team, ryttarna och hela ridsporten sörja en av sina främsta hästar i fred. Sedan kan vi diskutera. Någon annanstans. Men först ska vi minnas Hickstead som den han var - en av världens bästa hästar.
Hickstead ♥
Tror inte att någon lämnas oberörd.
Mina tankar går till Lamaze och teamet omkring honom och Hickstead
Vila i frid
Tidningen Ridsport
12. Min favoritgren
Alltså, det beror på hur man menar. För för egen del, på träning och tävling är det rätt självklart;
Dressyr
Däremot tycker både jag och Datte att det där med hoppning är väldans roligt också!
Vi hoppar ju rätt gärna lite smått på hemmaplan ibland och åker ju på små klubbhoppningar när tillfälle bjuds.
Men några höga hinder blir det aldrig,
piloten är för feg och hästen har inte sådär väldans långa ben heller :)
Tycker faktiskt att det är roligare att titta på hoppning också, både på hög och låg nivå - det är ju faktiskt mer action där, något annat kan man inte påstå!
På ponny tävlade jag ju i både hoppning och dressyr men det kändes på den tiden som att jag i själen ändå var hoppryttare. Men hästen och självbevarelsedriften (eller vad man ska kalla det för) har lett mig in på dressyr och ja, så är det idag och det är vi nöjda med :)
Jag är av den åsikten att man ska vara på rätt hög nivå innan man börjar specialisera sig alltför mycket, för att åka ut på en lokal tävling och rida LD/LC i hoppning och LC/LB i dressyr är faktiskt inte sådär våldsamt avancerat egentligen - och dressyr är ju som bekant grunden till all rídning ;)
11. En låt som påminner om en häst du älskar
Ett par låtar finns det såklart, men inte i stallet.
Men den här låten tävlade jag till mitt sista ponnyår. Lite udda musikval till dressyr kan tyckas!
Hästen hette Milly - ett jättefint D-ponnysto som inte var helt lätt att hantera alla gånger! När man hade henne med sig - då vann man, men det hade man inte alla dagar... En mycket speciell ponny som lärde mig väldigt mycket!
och den här red jag min första lokala dressyrtävling till! På Elmer, den raringen... Var helt slut redan innan jag började rida fram till andra klassen med Andrea som skötte musiken (om jag inte minns helt fel...) lovade att spela en peppande låt till oss - och vi fick den här! Kommer ihåg känslan när vi red fram ut halten och musiken startade - då orkade jag ta mig samman och genomföra klassen med ett leende :)
(bara videon kan vara sevärd - kolla frisyren, brynjan, halsbanden... :p)
Negativt
Och uppepå hela alltet så känns det som att jag är en så sjukt dålig människa som inte klarar av allt det här, och som att jag är både lat och oduglig som inte rår med samma som tusentals andra gör. Men så är det; jag orkar inte, och det drabbar inte bara mig - det drabbar folk runt omkring mig också.
Vill hitta tillbaka till såhär glada dagar igen.
Roadkill
Var riktigt låg på alla vis igår, och i morse vaknade jag med en hals som kändes som ett öppet sår.
Fanns inte en chans att ta sig till jobbet, halsen känns helt igensvälld och huvudet vägde bly.
Har sovit större delen av dagen och nu känns det lite bättre, kan fortfarande inte prata eller äta något värre än yoghurt men det finns i alla fall hopp om liv.
Mia och Lina har varit änglar och tagit hand om hästarna idag, tusen tack!
Med tanke på hur mycket jag sovit idag lär det bli en sömnlös natt, lika bra det för jag har en hel del att fundera på. Livet som det ser ut nu bär sig inte. Jag har en tendens att gå in för saker stenhårt - jag ska vara grymt bra på jobbet, den bästa matten för hästarna, företräda de som valt in mig i fackstyrelsen på jobbet på bästa sätt, lägga ner hur mycket krut som helst i ridklubben och hina åka hem och träffa mamma och pappa, hänga med Matildan och hälsa på farmor och farfar... så har jag ett hus, en sambo, en hund och två katter. Och behöver sova på nätterna. De två senaste veckorna har jag inte hunnit äta middag en enda dag utan flängt fram och tilbaka överallt som en skållad råtta.
Allt jag gör, det är självvalt och hur kul som helst. Det finns inga som helst planer på att sluta med något - tvärtom så finns det en massa mer saker som jag vill göra, områden att utveckla och så vidare. Men det håller inte, inte som det är nu. Jag måste försöka hitta en balans. Mellan allt. Hur det ska gå till, det vet jag inte än.
Det känns inte som att det går att skära ner någonstans, och det där med att göra saker halvdant - det finns inte. Det är allt eller inget, sådan är jag. Så - how..?
Just nu så känns det som en rubiks kub, och nån jävel flyttar om klistermärkena så fort jag tittar bort!
10. 10 saker du inte visste om mig
Det här känns som 10 saker som de som känner mig väl redan vet, men vi kör ändå! 
...har större fötter än Lillen.
...var schizofren när jag var liten. Mest till husbehov, hade ett alterego som hette Sandra. Det var händigt att ha henne eftersom hon vågade göra saker som jag inte vågade själv - som att hämta glass från frysen i källaren där det var alldeles mörkt!
...blir smått rabiat och vill hämta rödpennan och rätta när folk stavar dåligt, använder fel skiljetecken och inte behärskar avstavning rätt, i alla fall när det gäller texter som ska uppfattas seriöst. I ett oseriöst blogginlägg eller på Facebook och sånt är jag inte lika hetsig.
...avskyr nya skor, får alltid skavsår och köper alltid för stora.
... besitter ett lokalsinne så dåligt att Lillen skickade med mig hundpejlen när jag och Malin skulle ut och plocka bär
...döper mina fordon - Hondan hette Stisse, Saaben hette Stinky (Malin döpte dock om den till Sluggo...) och Toyotan jag har nu heter Scarlett.
...har MC-kort och under mina lektioner på körskolan hann jag köra omkull på alla sätt som går i under 50 km/h (och det är måånga...) och slå sönder alla blinkersglas som gick att uppdaga i hela Sundsvall - dagen före uppkörningen fick vi byta till miniblinkers för det fanns inga kvar..!
...är livrädd för vampyrer och varulvar, kollar aldrig på skräckfilm och vägrar befatta mig med Twilight och allt förbannat otäckt som omvärlden försöker pracka på mig.
...kan inte gå i högklackade skor. Alls.
...är förmodligen sifferdyslektiker, om det finns något som heter så. Bokstäver kan jag med, men siffror fungerar inte. Klarade Matte C enbart på grund av att läraren inte kunde förstå att jag inte kunde räkna!
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
Oj! Svårt... Är i alla fall helt på det klara med att jag inte skulle vilja byta med Mathias Alexander Rath - så många kritiska ögon han haft på sig sedan han fick ta över Totilas har väl ingen haft förr eller kommer att få senare heller för den delen!
Men någon jag skulle vilja byta med - det är väl nästan vilken ryttare som helst som får rida på riktigt riktigt fina hästar! Det skulle vara väldigt intressant att se vad som händer med min ridning på en sådan häst - vad kan jag göra? Skolor, byten, piruetter..? Skulle man ens kunna sitta ner i den traven..?
Ett annat alternativ som känns mer och mer lockande är att byta med någon som är arbetslös, saknar intressen och alla former av sociala åtaganden. Kanske även att denne någon bor kvar hemma med sin mamma och blir ompysslad och servad med mat och kakor och allmänt bortskämd av sin snälla mamma.
Då skulle min arma kropp och själ få vila en hel dag, det skulle inte alls sitta fel just nu..!
