Hästig lördag!
Mockade och gjorde klart innan det bar av hem, kokade lite kaffe och svidade om innan Lina och Mia plockade upp mig och vi susade in till stan.
Det blev besök på Granngården och Dille foder för att köpa lite "måste-ha-saker" som foder, fodertunna och täckeshängare. Sedan vidare till en hästloppis somFrösö Sportryttare arrangerade, var väl inte ute efter något speciellt men det fanns en hel del fina grejer - Mia fick med sig ett täckte till Rigo som verkar superbra! Själv är jag ju jack-fetischist och hittade en superhärlig i softshell från Jacson - i en härlig grönfärg, med fleecefoder. Och jackor, det behöver jag alltid...
Vi avslutade med ett besök på ett supermysigt café och åkte hem igen, mätta och belåtna. Tillbaka till stallet, fixade med foder och tunnor åt olika håll och hämtade sedan in Dattemannen från hagen för en liten ridtur.
Man kan väl säga såghär - rider man så lite som vi gjort nu ska man kanske inte ge hästen så mycket havre som Datte ändå fått. Det är en avvägning det där; man vill ha lite krut, men idag var det för mycket!
Med det åter vi facebookuppdateringen tala för sig själv;
Nu ligger jag hemma i soffan för en gångs skull och njuter av lugnet - Lillekatt sover på ryggstödet och Ebbe är trött efter dagens jakt och sover snällt han också. Om ett tag bär det av till stallet för att ta in hästarna och hämta hem Lillen som försvann till Mårdsjön. Men först ska jag reta mig på att det bara är skit på TV en stund!
Fredagsmys?
Det här är vad vi gör Orrvägen ikväll;
Datte säger nej!
Datte säger NEJ! Nejnejnej!
8. Min största rädsla inom ridsporten
Vet inte om jag är mest rädd för själva björnen eller för vad hästen ska ta sig till, men rädd - det är jag!
(enda fördelen med vintern är att björnen sover då.)
Och det är en befogad rädsla - för det finns björn här. Förmodligen hur många som helst.
Det är björnspår, björnbajs och folk som ser björn alldeles för nära stallet för att det ska kännas betryggande.
Varje gång Datte stannar och tittar på något får jag fullständig panik, är säker på att vi alla kommer att dö för att det är en björn där. Får snabbt lugna ner mig, intyga först mig och sedan hästen att vi inte alls kommer att dö.
För att sedan börja om igen nästa gång det händer...
Det riktigt kryper i kroppen av obehag när jag rider förbi riktigt täta skogsridåer och snår... Varje gång tänker jag saker i stil med att "Där hade jag gömt mig om jag var en björn..." Min senaste fixidé på området är att en björn ska tycka att höskullen är ett lämpligt ställe att sova på över vintern, burra ner sig och somna sött i höet - tills jag kommer med högaffeln...
Påfrestande för små nerverna, minst sagt. Och förmodligen också för Dattens arma öron, eftersom jag tvångsmässigt måste sjunga eller i alla fall nynna på små melodier hela tiden.
Bildkälla. En blogg som för övrigt skrivit ett ganska underhållande inlägg om björnar :)
Täckkjol
Häromkring har ju folk haft sådana i flera år, förvisso har jag inte sett någon med den på i stallet... Än.
Men varför inte, har ingen själv men det verkar ju smidigt!
Det är bara för södra Sverige att ta lärdom häruppifrån, det det med att tackla kyla kan vi ju ;)
7. En sak som aldrig får hända!
För så är det när man håller på med djur - vi lever längre än dem och en vacker dag måste våra vägar skiljas åt, hur gärna man än ville att det inte skulle vara på det viset så går det inte att göra något åt.
Men en sak som inte får hända, ansvarar alla vi som valt att hålla på med hästar gemensamt för;
Inga hästar får fara illa!
De har inte valt att vara hos oss, de har inte valt att ha några tävlingsambitioner eller valt att lägga sig till med ett visst beteende. Allt är våra val, och vi måste ansvara för att det aldrig någonsin drabbar hästen.
Samarbetet mellan häst och människa är unikt - det enda samarbetet som finns mellan rovdjur och bytesdjur.
Det förtroende och den vänskap som hästarna erbjuder oss när något som vi måste göra oss förtjänta av, och vårda ömt för att vara värdiga det.
6. Alla hästar i stallet
Eftersom några men inte alla hästar redan är kända på andra bloggar och sådär kör vi en liten "halvanonym" variant!
Datte och Tanja är väl ganska självklara.
Där bor också islandshästarna Benjamin och Tindur - de är så vansinnigt söta!
Varmblodet Galjon, Mias fina fina Rigo och Albins ponny Cocos.
Ida har sin varmblodsvalack Ture och Camilla har två unga herrar, både Cornelis och Szum är "smågrabbarna" i stallet, 4 år gamla - men nästan störst av allihop! Och så har vi stallets lilla prinsessa - ponnystoet Donna.
Lite roligt är det att så pass många av dem är fuxar - för knappt två år sedan när Datte kom var han ensam rödtott, men nu har han fått sällskap av Tanja, Rigo, Cocos och Donna. Att de dessutom står i samma del av stallet, med undantag för Cocos har vi alltså en riktig liten fuxhörna! 
Donna och Julia, Datte, Mia och Rigo! - Tripp, Trapp, Trull :)
5. Favoritbilder jag tagit
Tråkigt nog har jag en himla massa bilder på en extern hårddisk
- men dessa två är nog mina favoriter av dem jag själv har tagit på hästarna!
Lite bättre
Åsa har dessutom försett mig med en förklaring till varför jag är så trött, det känns också bra - och Mia gav mig något att skriva i inlägget om vad jag är bra på så det kommer nog så småningom :)
Det blev ingen ridning idag heller, var inte i ett state of mind när det på något sätt skulle vara gynnsamt för någon att ha mig på en häst, i mörkret, så jag omfamnade nederlaget och struntade i det.
Hoppas på att få låna en häst imorron, annars blir det helt enkelt ingen träning för vi är inte i skick för det just nu.
Ska ta nya tag den här helgen, det ska minsann bli ordning på oss igen! Helst tills den 19-20 november för då är det KM på Östjämten! Propparna ligger ute på hemsidan och det kommer att bli en jätteroligrolig helg! Så alla medlemmar -se till att anmäla er nu - ju fler desto roligare!
Oinspirerat
Det är en sjukt trött, sliten och oinspirerad bloggerska.
Har försökt få ihop ett inlägg till dag 4 "Det här är jag bra på" men just nu är jag väl inne i en liten svacka och är fan inte bra på någonting. Så vi väntar med det. Kanske kommer någon liten snilleblixt rätt som det är. I vanliga fall brukar jag vara bra på att se positivt på saker och ting, men det skulle bara kännas ironiskt att skriva just nu...
Tills vidare får ni en bild från en bättre dag;
4. Det här är jag bra på
Mia gav mig något att skriva om. Det känns lite motsägelsefullt att skriva det här just nu, men om man bortser från svackan vi är i och de senaste veckorna då det hänt en massa saker som jag inte kunnat planera och förutse så -
Jag är bra på att planera.
Inför en träning eller tävling har jag alltid en plan för hur Datte ska gå.
Även de veckor när det inte händer något speciellt försöker jag alltid att ha en plan, även om dJagfet är lättare när man har något att sikta på. Jag försöker planera in så att han går omväxlande och får lagom med vila vid rätt tillfälle - och jämka ihop det med jobbet, möten på ridklubben och allt annat som kan hända.
Sedan spricker planerna titt som tätt - så kan det bli när man är utlämnad åt vädrets makter som vi är utan ridhus och dessutom sitter jag ju på en häst som inte uppskattar att vara på ridbanan - då får man vara kreativ!
Men, som sagt - jag är bra på att strukturera och lägga upp en plan. Och att anpassa mig efter nya förutsättningar när det händer saker! 
En glad bild på mina små pärlor!
Crazy!
Ebbe - stallhunden
Han har varit med dit två av tre kvällar och igår var vi på hopptävling på Sundsvalls Ridklubb hela dagen - han var så snäll laika och satt tyst och stilla på läktaren! Charmade Timråtjejerna så att de bjöd på fika gjorde han också :)
Nämnde jag att Lillen är ute på äventyr me...
Nämnde jag att Lillen är ute på äventyr med grabbarna i helgen? Fick en liten rapport nyss - De ser ut att ha kul i alla fall!
Mörker!
Man får som dubbelkolla allt när man kommer in i ridhuset.
(Blixten lyser verkligen upp, sådär bra såg man egentligen inte...)
Såg vi inte härligt inspirerade och peppade ut inför gårdagens träningspass..?
Bildstölden är gjord från Linas blogg
3. Det här behöver jag träna mer på
Ridning är ju en sport där alla vet att man aldrig blir fullärd, så man borde ju helt enkelt kunna svara allt på den frågan utan att skämmas, eller hur..?
Jag har inga direkta superkatastrofer i min ridning, men allt behöver filas på och bli bättre!
Handställningen, blicken, skänkelns läge och inverkan - det finns faktiskt inte en enda sak som jag inte vill bli bättre på, såklart.
Det som är viktigast för mig är ridkänslan. Vissa föds med en helt fantastiskt känsla för hästar, de kan sitta upp på vilken häst som helst och veta hur de ska rida den. Jag hör inte till den skaran.
Har fått träna massor för att komma dit jag är idag, och det är ändå ljusår efter.
- Men ju fler gånger man uppnår den där goa känslan av att något fungerar riktigt bra - ju lättare är det att komma dig igen :)
Gårdagens Dressyrspecial
Det var ju ingenting att skriva hem om direkt.
Stackars Datten var inte ens nära så trevlig och fin som han kan vara - men han har laga förfall och är förlåten. Det är ju mitt fel som tyvärr inte kunde lägga upp veckan bättre för honom. Så är det, inte mycket att göra något åt nu! (Annat än lära sig och aldrig göra om det.)
Själv däremot, var jag faktiskt bara dålig.
Det finns säkert tusen faktorer bakom det - Men jag borde faktiskt kunna ta mig samman och rida bättre ändå. Åtminstonde sitta tyst och stilla däruppe och inte vara i vägen för hästen.
Gav upp det där med stigbyglar efter framridningen, mina stövlar gick ju sönder förra veckan och en så sladdrig underskänkel som jag hade igår har lyckligtvis inte skådats på länge! Det blev bara spretigt och spänt från min sida, så jag lade upp dem och red resten av passet utan. Fick ju lite sitsträning i alla fall, alltid något!
Nåväl. Jag ramlade inte av i alla fall, även om det var nära när jag petade till honom med spöet i en fattning!
Och träningsvärk i magen har jag, då har ju de musklerna fått jobba i alla fall.
Lite oroväckande att jag har det i vänster lår också, men inte i höger. Tyder inte på att vi var så värst rakriktade igår... Jaja. Det om det.
Vi tar med oss att man inte kan vara på topp alla dagar, att vår lägstanivå har blivit mycket högre, att min hand börjar uppföra sig bättre, och att jag faktiskt fick beröm för min sits, i alla fall överlivet och att skänkeln åker bak mer sällan nuförtiden - och att Datten är världens finaste lilla häst, trots att han hade en påse nötter på ryggen!
...resten lämnar vi därhän.
Igår gjorde vi i ordning hästarna i kolmörker, men såhär ljust och härligt var det någon av de första lektionerna; 
2. När & varför jag började rida
När jag var 5-6 år hade ungdomssektionen på Timrå "hästskötarkurser" för oss som inte var 7 än och därmed gamla nog att börja rida. Vi fick lära oss att borsta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt som hör till.
Det skulle man vara med på, minsann. Alla (nästan) tjejer i klassen var det, och man ville ju inte vara utanför heller!
Året efter hade vi åldern inne och började i en nybörjargrupp. Då blev det värre - för jag var rädd. Livrädd.
Hängde fast i manen på den lilla lilla ponnyn och grät av skräck. Men vägrade kliva av, för rida - det skulle jag!
(att jag sedan förlorade all form av självbevarelsedrift för att få tillbaka den någonstans runt 18-20 års ålder är en annan historia...)
Så kort sagt - Jag började väl rida -93 nångång, därför att grupptrycket helt enkelt inte tillät något annat!
Undrar förresten vilka av oss som började då som fortfarande är aktiva? 
På bilden är det naturligtvis inte vi utan en betydligt yngre årgång ponnybarn på Timrå, bilden har jag lånat härifrån.
1. En bild på favorithästen
De här ligger mig väldigt varmt om hjärtat bägge två.
...det finns inte en chans att jag kan välja en favorit!
Lista!
Det behövs något för att få lite fart på bloggen!
1. En bild på favorithästen
Till minne av
Jag var 11 år gammal och Calypso var den första av mina stora kärlekar, och den glömmer man aldrig.
Han var en stor brun halvblodsvalack med världens sötaste lite sneda bläs.
Det var en vän till mamma som ägde honom och jag fick vara hans skötare - ingen var lyckligare än jag! Nådde dock bara upp att borsta benen och undersidan av magen.
Som jag sörjde den hästen - 11 år gammal och fick mitt hjärta krossat för första gången. Det är nästan så att jag får tårar i ögonen ibland när jag tänker på honom, fortfarande, fastän det är så himla länge sedan...
Statusuppdatering
Ändrade planer
Det blev inte så.
Istället blir det möte på Ridklubben 18:30 ikväll.
Man hinner inte rida, ta hand om två hästar med mockning och höpackning och allt som hör till och sedan köra 4 mil - på två timmar.
Bara att gilla läget helt enkelt!
- fixa stallet lite snabbt och susa iväg mot Ammer, det blir tre svängar denna vecka så bilen nästan borde hitta dit själv snart :)
btw
Ser min blogg ut att tillhöra någon som är intresserad av någon slags tv-serie som inte ens sänds i Sverige?
Nä, inte om man läser ett eller två inlägg - då står det nog ganska klart va..?
Den bästa jag fått var nog ändå en stackars tjej som frågade efter tips på vita spetsklänningar!
Vitt och spets och klänningar är liksom tre saker som inte finns i mitt liv, inte ens var och en för sig.
Eller jo, vita tävlingsridbyxor men på den tiden hade jag nog inte ens ett par sådana..!
Trött tjej
Varvar ner efter allt kaffe och all tankeverksamhet en liten stund innan det är dags att göra kväll.
Det var i alla fall intressant, man får en bättre bild av helheten i distriktet och får höra delar av andras tankegångar - både hos ryttare och arrangörer.
Och faktiskt, även om det inte var en fråga som avhandlades, en lite bättre bild av det nya licenssystemet.
Det kanske inte blir så tokigt som jag och många andra befarat!
Känns lämpligt med en tävlingsbild såhär efter ett möte om tävlingar!
Tack Mia och Lina!
För alla tidiga mornar med T i sommar
För alla långa resor kors och tvärs över halva Norrland med hästar åt alla håll och kanter
För att ni hjälper till att ta hand om hästarna när jag flänger land och rike runt!
Ni är guld värda :) 
Mias snygging Rigo
Lina och Namnlöse, och så lille Molle som inte alls är sådär liten längre!
Faan själv?
Men oftast så heter han bara "Lillekatt"
Och han är söt. Sjukt söt och väldigt rolig.
Att vakna klockan tre på natten av en klo i underläppen däremot - det är inte det minsta lilla gulligt eller roligt.
Han är en liten huligan. En terrorist. Det är jätteroligt att titta på alla hand upptåg dagtid, men inte att utsättas för dem nattetid!
Working Day
...som vanligt är helgerna alldeles för korta men den här måndagen känner jag mig i alla fall någorlunda utvilad och att jag hunnit med det mesta som skulle göras.
Har hunnit vara en massa med med mamman och Matilda, hästarna och fått en del gjort hemma också. Det ser inte längre ut som att någon kastat en handgranat därinne!
Har inte sett så mycket av den där sambon, men så är livet när man håller på med jobb och jakt och hästar!
Skönt att börja veckan utan att ligga på "minus". Och den här veckan behövs det, för den kan tänkas bli hård.
- Måndag; Jobba till 18, Dattemannen får välförtjänt vila.
- Tisdag; Tävlingsmöte på distriktsnivå. Det börjar kl 18 på Timrå, dit är det 15 mil enkel resa...
- Onsdag; Räkna med att vara lite trött. Datte ska få röra lite lätt på sig.
- Torsdag; Träning!
- Fredag; Trött :) Röra på Dattemannen och förhoppningsvis se fram emot en lugn helg. 
Får bara inte nog av den här bilden, hon är så fiiin och jag är så glad!
Uppstyrning av bloggen!
Det kändes som att det var på tiden, den orangea var fin men hade hängt med ett tag...
Och så en snajdig header. Jag gillar´t - gör läsarna?
Har pillat och lagt in lite länkar och grejer - på den fronten kommer det säkert upp mer så småningom.
Det är bara en enda sak jag är brydd över nu. Nere i högerkanten står det made by Anna. Det är ju inte riktigt sant, längre. Hon gjorde en design åt mig för rätt länge sedan, den var jättefin men rätt uppenbart inte kvar - hur får man bort länken?
Fina Fuxar
Matilda på Datte och jag på Tanja.
Lilla vackra Tanja, och Datte - mattes lilla hjärta.
Uppskattar varje dag med dessa två underbara hästar.
Tack för att ni finns.
Och tack Lotta, som ger oss den här chansen och låter mig låna Tanja.
Besök från Hemmalandet
Vi har haft en supermysig helg med en tur på stan, lyxig lunch på O´learys, några glas vin och TP-spelande.
(De måste alltid spela TP med mig, för det är inte så många andra som vill det. )
Vi har hunnit surra en massa och mest tagit det lugnt, till skillnad från många andra gånger vi ses när det är tusen saker som ska hinnas med på en kort helg!
Lille katten Steve har underhållit oss och Ebbe har varit en duktigt laika - första älgen fälldes för honom i lördags! Stolt matte :)
Idag var jag och Matilda ute och red en sväng, tvingade mamma att haka på med kameran och ta lite bilder på
oss också.
Det är svårt att fota hästar, det är inte helt lätt att få med båda när de ser välartade ut samtidigt!
Mamman fick kämpa, men hon gjorde det bra. Vi fick ett gäng fina bilder på världens finaste två fuxar till slut!
Nu ska jag åka till stallet och ta in hästarna.
Kan tänkas att det kommer upp lite mer bilder senare ikväll, nu finns det ju faktiskt lite nya att bjuda på som omväxling :)
Haha!
UL 98 dagar
Igår var vi in och gjorde ytterligare ett ultraljud på Tanja.
Den lilla svarta pricken på skärmen hade växt som den skulle!
Imorron är det 100 dagar. And counting... 
Bra SVT!
Fortfarande i "Juholts Tobleroneaffär"
Varför inte?
Jag tror inte att hela Sveriges samlade journalistkår är så korkade att inte en enda en ställer frågan, mest undrar jag vad de fått för svar eftersom ingen skriver något om det.
Det finns kanske inget intresse i att smutskasta den personen, whoever it is..?
...att beropå Håkan Juholt.
Jag har faktiskt förståelse för att politiker bara är människor. De kan inte ha varenda regel i vartenda system i huvudet. Att han inte begrep sig på reglerna för bostadsbidraget kan jag förstå. Att tro att man kan köpa godis för skattebetalarnas pengar - det är däremot enbart korkat. (även om det är lite småsnålt av svenska folket att inte bjuppa på en Toblerone ens - alla som haft någon form av PMS måste väl begripa hur viktigt det kan vara med lite choklad..?)
Nåväl. Jag tror hur som på Juholt i den här frågan. För om han försökte mygla till sig för mycket pengar, varför skrev han då med sambons namn på ansökan, som det påstås att han gjort?
Och om nu hennes namn står med, vem är det som har gjort fel?
Han, som ansökte om fel belopp - eller måhända den som beviljade och betalade ut det?
Nog för att jag är tillräckligt less på politiker som tror att de regler de själva beslutat om bara gäller för alla andra - men det här känns helt ärligt som att någon någonstans är sugen på att sätta dit honom.
Bildkälla
Men jag kan ha fel. Eller vara lika naiv som alltid. Han kan ha lurat oss alla.
Dagens Tabbe
Det är lite småsvårt att vara mig idag.
Inledde dagen med att glömma glasögonen, åkte hem för att hämta dem på lunchen och hann backa ut från gården innan jag insåg att jag inte hade tagit med dem. Hämtade dem. Åkte ner på macken, handlade lite lunch och - glömmer bilen!
Alltså. Jag Glömde Bilen.
Inte för att det är så långt att gå, men vafan..?
Förmodligen beror avsaknaden av hjärnaktivitet på sviterna av helgens ogudaktiga leverne. Överväger seriöst att starta ett nytt och bättre liv. Omgående.
Men det var roligt - dessvärre vann Skyttmon över Mårdsjön i byakampen, men det tar vi igen ett annat år!
Jag har träningsvärk och ett antal mindre blessyrer, för att inte tala om insikten att spriten inte gör en smartare.
Inte den här gången heller. Hah! Men som sagt - kul var det.
Dagens fundering
Varför fastnar aldrig girarrister och basister med håret i strängarna när de spelar och vevar med huvudet så att håret flyger åt alla håll?
Tycker det ser ut som att dom ska fastna hela tiden
Blir det aldrig så
Eller har jag aldrig sett det för att jag är för kort
och nästan aldrig ser nånting när jag "kollar" på livespelningar?
Vart månde detta leda..?
Bildkälla och länk till resten av hans inlägg HÄR - läs det!
Och som han skriver vidare i sitt inlägg är det med tanke på de nya licensreglerna är det en i allra högsta grad intressant fråga. Jag kan, liksom Havrepappa, inte tänka mig att Konkurrensverket skulle göra någon skillnad på bilar och hästar om det kom till en prövning där.
Dock är jag lite tveksam till att det skulle ge några större effekter för oss häruppe - det känns som att det är svårt nog att arrangera tävlingar ändå, med funktionärer och att få ihop sponsorer osv. Ser ingen direkt uppenbar aktör som skulle kunna tänkas arrangera en tävling. Men man ska väl aldrig säga aldrig..!
Dessutom leder det till en rad andra frågeställningar - om man inte arrangerar genom SvRF, vilka regler gäller då? TR? Hardly... Vem får bygga banan, vem dömer dressyren? Vem utbildar dessa funktionärer?
Oavsett vad det kan tänkas leda till i framtiden tycker jag att de t hela är intressant, frågan är dock om det ens skulle komma till en prövning, för någon måste väl väcka frågan i sådana fall?
Törs någon göra det? En privatperson, ett företag, en förening? Vad blir följderna för denne, om Konkurrensverket av någon anledning skulle döma annorlunda? Tror av någon anledning inte att förbundet skulle glädjas direkt...
Hur som haver. Lars har skrivit ett intressant och läsvärt inlägg och det kan bli spännande att se vart det hela leder. Om det leder någonstans alls.
Nu låter det som att jag är sjukt negativ mot SvRF, så är inte fallet alls. Det är bara det att... de hade kunnat göra ett bättre jobb.
Många med mig är besvikna just nu och undrar vad vi egentligen får tillbaka av alla de pengar vi betalar in. Jag är helt säker på att det är en massa saker - men det är alldeles för dåligt kommunicerat med tanke på att ingen vet.
Förbundets reaktion och försvar av de nya reglerna, med jämförelser med andra länder osv. tycker i alla fall jag tyder på en viss förvåning, de verkar inte alls ha varit beredda på reaktionerna. Det tyder också på dålig kommunikation, eftersom ingen annan är förvånad. Alla andra känner liksom till läget bland ryttarna.
Besviken
Jag är trött, och besviken på förbundet. Det är i mina ögon uppenbart att vi "breddryttare" som inte har ambitionen/möjligheten att avancera upåt i klasserna på grund av ekonomiska skäl, intresse eller hästmaterial inte är värda så mycket. Trist.
Från 200 sek / år till närmare 1 000 sek / år. Lägg till att vi i somras åkte 17 mil enkel resa för att rida en klass som passade oss. Det här gör mig bara deprimerad.
Dressyrspecial igår
Kul att vara igång igen! Lite stela och träliga var vi allt, men med den galoppen han släppte till och bjöd på i slutet så är allt förlåtet :)
Man kan ju inte direkt begära att en häst som inte gått ordentligt på en vecka ska vara supermjuk och fin heller.
Hur som så jobbade vi på böjda spår - en 10 metersvolt på kortsidorna och ett varv på stora mittvolten.
10-metersvolterna red vi i skritt med inåtställda hästar och stora mittvolten i trav och sedan galopp med utåtställning. Datten var fin i traven och galoppen, för att vara honom, superfin i galoppen, men inte lika rolig i skritten. Men att skritta på honom, det är det svåraste. Han är som en liten mask. Det har vi konstaterat förr.
Är i alla fall nöjd med oss, som vanligt mer nöjd med hästen än med mig, men det är väl så det är.
Min sits får inte börja falla i delar bara för att jag fokuserar på något annat. Börjar luta mig bakåt och hålla på som en annan påse nötter däruppe. Åtgärdas!
Bild från när vi var hos Jemtryttarna på Vålbacken.
Måste skaffa en fotograf...
Coolt!
Cissi som driver Prylbloggen på Hippson har varit på mässa och spanat.
Måste säga att jag tyckte de här stövlarna var häftiga - tror inte att jag skulle köpa ett par, men lite fränt var det allt :) 
Bildkälla
Fail!
För skulle han göra en av sina vanliga lerinpackningar skulle jag endera missa träningen eller få åka med lerig häst.
Men det hela gick stöpet. Såhär såg det ut på vägen;
Härligt SVT!
Ogilla.
Jag som har en häst som mest troligen aldrig kommer att gå högre än LB har svårt att se fördelarna med detta.
Att vi kan åka på nationell med min licens hjälper liksom inte, och helt ärligt så tror jag inte att det kommer att arrangeras fler tävlingar på "vår nivå" heller. Tyvärr.
Brukar försöka vara positiv och se fördelarna med förändringar, men i det här fallet ser jag bara en kostnadsökning på över 300 % och är rädd att det inte är klart med det, befarar fler ändringar kommande år.
Källa; Tidningen Ridsport
Hippson genomförde en enkätundersökning bland tävlingsryttare på "bredd-" resp. "elitnivå" tidigare, de har nu återpublicerat den. Här hittar ni den, helt klart läsvärd!
Sportchefen Wiveca Lund medverkade i artikeln och jag kan inte påstå att de lyckades med sina föresatser. Alls. Möjligheten att välja en licens som passar mig, den är numera helt borttagen.
Såhär lät det då:
Text- och bildkälla: Hippson
Lilla T har fick följa med ut en sväng idag
Lilla T har fick följa med ut en sväng idag
...väldigt intresserad!
...väldigt intresserad!
Lille vännen är intresserad av att titta p...
Lille vännen är intresserad av att titta på träningsfilm!
blup.se
Kollar alla möjliga hästar jag känner och inte känner, hingstar som var verksamma för massa massa år sedan och deras avkommor, och avkommorna efter dem. Och faschineras.
Det är spännande att kolla långt bak i stammen på olika hästar, men samtidigt som det flimrar förbi namn och årtal på skärmen så undrar jag vad det blev av alla hästar.
Ett stort antal av tex. Lombards avkommor står listade som "Namn okänt" - vart tog alla de vägen, hur var de som föl och unghästar, vart hamnade de sedan?
Mina föreställningar om hingsten Urbino kom lite på skam då jag såg att han bara mätte 157 cm i mankhöjd, har alltid föreställt mig att han var en stor hingst - har dock inga som helst belägg för den tanken men ändå...
Samlade faktistk på stamtavlor när jag var liten, har en hel liten adressbok fullklottrad. Begrep ju inte så mycket av det på den tiden, men det var faschinerande redan då och nu när jag är inne och klickar runt känner jag igen en massa namn. Sjukt spännande är det i alla fall! Har en distinkt känsla av att antalet timmar rotandes på blup.se kommer att bli rätt stort.
Lombard, bildkälla
Elin och Datte
Elin har gjort en snajdig liten film från när hon var här och red Dattemannen för ett par veckor sedan.
Tjusig film, tjusigt ekipage. Eller ja, det regnade och hästen var både lerig och blöt - men därunder leran är det bara guld som glimmar :)
Mycket bra ridet av Elin, det är inte så lätt som det ser ut, det där!
Gillar att Happy är med på ett hörn också, hon sparade minsann inte på krutet i sista svängen!
