Jennyns Öden och Äventyr

Ikväll föll det sig så att jag blev ensam i stallet, det är ju rätt mycket folk i omlopp så det är inte alltför ofta det händer kvällstid, och så blev jag kvar lite längre än vanligt.

 

Njöt av friden och passade på att mysa lite extra med finaste fölungen när det inte kom några katastroflarm hemifrån. Den lille föredrar fortfarande att vara med sin mamma kvällstid och släpper inte iväg mig långa stunder, rätt ofta blir det kris hemma om jag är borta för länge. Men, ikväll kunde grabbarna sköta nattningen själva så jag tog chansen...

 

Det är kanske världens keligaste lilla häst jag har, ingen av de andra är överdrivet kelig av sig men den lilla kan alltid tänka sig att bli klappad och kliad en liten stund. Hon kommer fram och lägger huvudet på axeln på en, så får man klia längs mankammen och ända upp i nacken. Och fäller gör hon, så jag spred hästhår över hela huset när jag kom hem sen. Det är kärlek det.

 

 

Calibra passade på att hälsa och de såg ut att komma rätt bra överens de små!

 

Vi passade även på att binda upp Lillstrumpa på stallgången igen, hon hade ett litet sår på benet som Lina hjälpte mig (som inte når ner) att göra rent. Borstade och pysslade lite och det var inga konstigheter med att sitta fast idag heller - annat än att hon blev lite rastlös och gnagde på inredningen efter en stund.... Duktig unge, samlar vuxenpoäng!

 

 

 

Nu finns hon registrerad där också, min lilla loppa!

 

Här hittar ni henne!

Här finns en länk till pappsens sida, där finns det en lista som kommer att fyllas på med halvsyskon i samma årskull - någon gång när jag får tid ska jag sätta mig och spana in dem. Vad spännande det ska bli att se vad det blir av dessa småttingar om ett par år! Kan försvinna iväg många timmar på dessa sidor...

Här finns mamma Catania också, inte lika många syskon på den sidan men attans vad fina de är, alla hennes tre fölungar!  

 

Att den lilla svarta pricken på skrämen vi såg på ultraljudet förra sommaren skulle växa till en så fin och klok unge vågade jag nästan inte ens drömma om. Mattes lilla ögonsten!

 

 

Idag fick jag ett tjockt kuvert från ASVH på posten, hade nästan glömt att jag väntade på det - ända tills det låg hemma på köksbordet. Min lilla Lillstrumpa finns nu officiellt och är en riktig häst med eget pass!

 

Det har inte blivit så mycket bloggat om henne eller någon av hästarna på sista tiden.

Det betyder inte att det inte hänt något på den fronten - vi kör ju i och försig inte lika intensivt längre, när nästa mål är flera år framåt i tiden finns det ingen tidspress på någonting.

 

Men, hon leds till och från hagen varje dag och går riktigt fint i grimma, det är inga problem alls att ta av och på den heller, inte ens ute i hagen där det finns obegränsat med utrymme att smita undan på. Vi smörjer med flugmedel och borstar lite ibland, man får klappa och klia överallt och det är inga problem för henne att lyfta hovarna.

Däremot börjar det bli bekymmersamt för mig, så det blir inte sådär supermycket övat på det.

 

Hon är fortfarande lika social och mysig som hon varit hela tiden, kommer och hälsar när man är utanför hagen och vill alltid att man ska stanna och klia lite extra när de kommit in på kvällen - fina, goa lillstrumpa :)

 

Stor har hon blivit också - om möjligt ännu längre ben, rund och välmusklad liten rumpa och fortfarande väldigt långa öron. Rätt så överbyggd bak, men det får man vara när man är liten. Åh, det ska bli så spännande att se vad det blir av henne - jag längtar efter att få se hur hon ser ut när hon blir vuxen!

 

 

Det blev ingen fölvisning på Wången för vår del. 

Så jäkla tråkigt att ge upp den tanken när man haft det som mål hela det gångna året, men jag har varit för trött och sliten och inte orkat träna och få hästarna i visningsskick, då kändes det inte värt att dra dem hela vägen dit heller. Vi har liksom inte kunnat prova lasta en enda gång ens. Det är bara att inse att det inte går att susa vidare i samma fart som vanligt med två månader kvar till bebins ankomst.  

 

Men, vi åkte och tittade i alla fall, grämde mig lite på läktaren över att min lilla snygging var kvar hemma men det var väldigt roligt att se så många fina föl. Helt klart ett par att lägga på minnet för dem kommer vi säkert att se mer av om några år!

 

Lotta, som äger Tanja, visade sitt hingstföl från i år. Hans mamma är Tanjas första föl så översätter man det till människors släktuttryck så är Calibra moster till honom. Det var helt vansinnigt vad de är lika varandra, när han kom in i ridhuset blev vi tvungna att titta en gång till för man kunde nästan tro att det var min lilla tjej! 

De har samma färg, samma kroppsbyggnad och rörelsemönster - det enda som skiljer är att han är större och mer maskulin vilken framförallt syns på huvudet. Det måste vara ett arv på mödernet, lustigt eftersom de inte direkt ser ut som Tanja heller! Jätteroligt att se i alla fall, framförallt eftersom det gick bra för honom och det kändes lite som att jag fick en bedömning på Calibra också, eftersom de är så vansinnigt lika varandra!

 

 

 

Igår fick lilla fröken Calibra besök av veterinären.
Det var dags för ID-kontroll. chipmärkning och allt annat som små föl måste göra innan det går att registrera dem.

Det gick jättebra, lillan uppförde sig som en stor och välartad unge genom hela tiden det tog att rita konturdiagram (och det var en stund, hon har fläckar och virvlar lite överallt!) och chipmärka - då gjorde hon ett rejält hopp, men det kan jag förstå. Det är ingen liten kanyl... När det skulle plockas tagel för DNA-koll blev det lite värre, hon uppskattade inte alls att den där otäcka veterinären röck henne i pälsen! Efter en stunds stissighet så lugnade hon dock ner sig och innan allt pappersarbete var klart så var hon sams med vår kära veterinär igen.

Det är tacksamt att ha en social och nyfiken fölunge, hon håller sig för det allra allra mesta lugn och det underlättar verkligen - dessutom tyckte veterinären att det var bra att hon var så pass mycket hanterad, inga problem att stå lite lätt fasthållen i grimma, lyfta fötterna och bli klappad och kollad överallt. Kan tänka mig att det inte är så lätt att kolla och märka de små fölungar som inte blivit så mycket hanterade innan.

Nu är det bara matten som ska reda ut alla papper, få ordning på vad som ska skrivas under av vem och skickas vart - sedan ska vi nog kunna ordna ett pass åt Lillan också.

 

Min fina unge blev hela två månader igår!

Idag var vi ute på en liten promenad,

passade även på att prova fina lilla visningsgrimman som Matilda shoppade på Falsterbo.

 

I hanteringen går det mesta numera smärtfritt, att få på och av grimman och gå i grimskaft är inga bekymmer.

Inte att borsta hela lilla kroppen eller lyfta fötterna heller, det är mest det där att hon inte har tid att stå stilla riktigt

- det finns alltid någonring spännande att pilla på för en nyfiken liten tjej :)

 

 

 

 

 

 

 

Idag blir finaste lilla Calibra en hel månad gammal

 

 

Att den suddiga lilla pricken på ultraljudet kunde utvecklas till en så pigg och fin unge

- det är inget annat än faschinerande!

Två dagar gamla bilder, det är inget fotoväder idag direkt...