25. Någon jag träffar vardagligen
...Mia!
Hon måste vara den som jag inte jobbar eller bor med och som jag träffar mest.
Ibland träffar jag henne mer än han jag bor med till och med :)
Vi träffas i stallet nästan varje dag i alla fall, och om vi inte gjort det på ett par dagar - då börjar det kännas tomt! Utan henne skulle det här hästeriet vara betydligt mycket tråkigare. Dessutom är det så skönt att ha någon som man vet har koll och som man kan lita på som kan hjälpa till med hästarna när det kniper. Hon är guld värd :)
En liten bild från Julaftonsritten!
Datte hade glitter på pannbandet på Luciashowen, och det tränset hade vi inte förns på julaftonen och ja, det fick sitta kvar - det var ju ändå jul :)
24. Mitt motto
Den här stackars listan har legat på is ett tag, men nu plockar jag upp den och kör vidare
- har aldrig varit ett fan av det där med att påbörja saker som inte slutförs, eller folk som ägnar sig åt sådant!
Det innebär att jag rätt ofta får vara självkritisk, det ska erkännas...
Hur som helst så leder det oss in på det där med mottot;
Det lilla du gör, det ska du göra ordentligt
Min kära lilla pappa har sagt så i alla år, och man kan väl tolka det på en massa olika sätt.
Från början menade han nog att det lilla vi hjälpte till med hemma som små skulle göras ordentligt, typ städa rummet och sådär... Men det har hängt med i rätt många år nu, och etsat sig fast!
Såhär brukar jag tänka; på det stora hela, det jobb jag gör på ett enormt företag, de två hästar jag tar hand om av alla som finns i hela världen och så vidare är inte jättemycket i det perspektivet - men för mig, i min värld, mitt liv, så är det allt. Och det ska bannemig göras ordentligt!
Mitt strå ska dras hela vägen till stacken så att säga.
Med det i ryggen har jag också bestämt att vissa saker som jag gör idag, ska jag sluta med.
Inte för att jag inte vill göra dem, utan för att det blir alldeles för mycket på en enda person och det slutar med att ingenting blir ordentligt gjort utan jag bara stressar mellan olika halvdana projekt. Det duger inte, för det lilla jag gör - det ska göras ordentligt! 
23. Hoppning eller dressyr?
Det här påminner ju rätt mycket om Dag 12 och jag svarar ungefär lika som då;
Om det är fråga om vad jag själv satsar på så är svaret dressyr,
men det är fruktansvärt roligt med hoppning också - både att hoppa själv och att titta på.
Det är ju som lite mer action inom hoppningen - men man ska absolut inte förakta ett par timmar på läktaren när det är riktigt fina ekipage som visar upp sig, där finns det mycket att lära och det är inspirerannde som sjutton!
Datte visar Elin att han är en fräsig liten hoppe-häst!
22. Någon jag vill träffa igen
Det finns en liten ponny som jag red på riskolan för en massa massa år sedan och aldrig kommer att glömma; Sunny Light
Sunny var en c-ponny, underbart söt med sin röda färg, ljusa stickelhår och ljusa man och svans. Världens sötatste lilla bläs hade han också! På den tiden var han inte så gammal, 5 år om jag inte minns fel. Grejen är att jag inte minns vilket år han var det...
Hur som helst, han var alldeles för pigg och vild för att vara ridskoleponny - till slut var det liksom bara jag som ville rida honom, och det kan man inte ens med bästa vilja i världen påstå att det gick speciellt bra! Han såldes, till min stora förtvivlan. Han var ju min älskling, följde efter mig när han var lös, myste och pussades massor!
Såhär i efterhand förstår jag två saker; varför de sålde honom, och hur bra det egentligen var för alla inblandade!
Det var en jätteduktig liten tjej som hade honom först, men sedan har jag ingen aning om vart han tog vägen.
Men om han fortfarande finns i livet, vilket han rimligvis borde kunna vara om han fått må bra och inte blivit skadad, borde han vara lite till åren nu. Förmodligen ännu ljusare i pälsen, och kanske med grått på sina små tinningar...
Honom skulle jag gärna vilja träffa igen! Jag har alltid undrat vad som hände med honom; vart han tog vägen, om de var snälla med honom och ja... Vad som blev av honom helt enkelt!
Han lärde mig massor; om vikten av tålamod, att vara följsam och ha bra balans. Och en hel del om kärlek :)
I brist på bilder på honom så bjuder jag på en annan bild, på en helt annan häst från samma ridskola som också lärde mig en hel del; Gandalf.
21. Någon jag vill träffa
En person jag hade velat träffa... Lamaze kanske, det känns som att han kunde behöva en kram!
Annars skulle det vara superintressant att träffa RGB, Kittel eller nästan vilken toppryttare som helst - men det känns så svårt, eftersom jag känner mig själv skulle jag bara stirra i marken, rodna och mumla och förmodligen inte få ut så mycket alls av det - framförallt inte om jag träffade någon man måste prata engelska med...
Men om man bortser från det, då skulle jag vilka träffa John Whitaker!
Han verkar så himla trevlig och "down to earth" - och rolig! För att inte tala om att han är grymy bra på det han gör!
Uppskattar verkligen folk som inte tar sig själva på alltför stort allvar, utan kan vara med på spex-grejer som i alla fall jag betraktar stafett-kändis-hoppningen på GHS som. Och Mr Whitaker red dessutom en ponny!
Tyckte att det var jätteroligt, han sa väl nåt i stil med att han var van vid ponnysar eftersom han fick rida sina barns och att han ville låna den resten av helgen också... :p
20. Något jag vill göra
Något jag vill göra - det finns ju massor!
Jag och Lina var ju funktionärer på Norrköping Horse Show, och det var så jäkla roligt så det har vi sagt att vi ska göra igen! Kommer dock inte att bli nästa år, ingen av oss kommer att ha tid/ro att åka hemifrån då ;)
Dessutom dök det upp en liten idé när jag såg att Sverige sökt att få arrangera ryttar VM 2018 - hur häftigt vore inte det att åka på...?!
Kommer inte åt så många bilder nu, men såhär roligt hade vi då;
(som vi bar omkring på det där hindret... :p)
18. En bild jag aldrig publicerat förut
Den här tror jag faktistk inte att ni sett förr!
Tagen förra vintern.
Datte är så jäkla söt på den här bilden :) 
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
Båda grabbarna på bilden står ut med mig, mina nycker och humörsvängingar.
Men en av dom har jag betalat för, och han är beroende av mig för att få sin mat varje dag. Därför är det den andra jag syftar på.
Han som står mig närmast av alla.
Som lagar älgstek vilken vardag som helst, får leva med att den fyrhjulsdrivna bilen han trodde skulle bli jaktbil mer tjänstgör till att dra hästarna och inte klagar. Han som känner mig bäst.
Och oavsett hur mycket skäll han får tröttnar han inte på att reta mig varenda morgon. Dessutom kliar han mig på ryggen. Under protest, but still. Det är kärlek det.
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg,ledsen och glad
Lyssnar mest på P4 som jag skrev innan.
Men men bästa feelgood-låt kan jag bjuda på - när jag och Lina åkte ner till NHS och var funktionärer spelades denna rätt flitigt i bilen!
När vi blev trött och lej drog vi igång den och sjöng för full hals - då kändes det bättre :)
16. En bild som gör dig lycklig
Men den här, det är en av mina favoritbilder.
Jag tycker så mycket om den för vi är så glada båda två, den är tagen när mamma och Mailda hälsade på och hela helgen var så himla mysig. Tanja är som sagt en av mina två favorithästar i hela världen och jag är så oerhört glad och tacksam för att hon är här, hos mig, och dessutom dräktig med en riktigt fin hingst!
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
Det där med hästar, det är något som jag inte är helt säker på att det går att förklara för en som inte redan förstår det. Om man inte älskar hästar själv, är det nog svårt att förstå dem som gör det.
För helt ärligt - det är väldigt mycket jobb, och väligt mycket pengar. Det var en på jobbet som frågade hur mycket tid det tog i stallet varje dag och hur mycket det kostade att ha en häst. Funderade lite, och det svar han fick var - all tid och alla pengar du har!
För får man ett par timmar över, då åker man till stallet. Finns det några pengar, då är sannolikheten att det blir något till hästen för dem rätt stor, för ens egna skor eller gamla slitna vinterjacka - den håller nog ett år till...
För den "oinvigde" måste det framstå som sjukt konstigt att man hellre skottar bajs och kånkar på vattenhinkar och fryser sig halvt fördärvad kalla vinterkvällar istället för att mysa ner sig i soffan hemma.
Men det man får tillbaka är alla gånger värt det! När hästen buffar in huvudet i famnen på en och vill bli kliad, gnäggningen när de möter en vid grinden till hagen, känslan när man hoppar ett hinder som kändes alldeles för högt innan eller när man sätter den perfekta travökningen - det går inte att beskriva! Det är ett sådant speciellt samarbete, ett förtroende som man verkligen måste göra sig förtjänt av. Och när man får det, känns det ända in i själen att man uppnått något, något viktigt.
Därför får det här med hästar mig att må bra. Dessutom är det ju hur roligt som helst, och i vårt stall är vi en trogen liga som dessutom har väldigt roligt tillsammans! Det är skitroligt att åka på träningar och tävlingar både som deltagare, funktionär eller publik. Det finns alltid nya saker att lära sig och har jag inte tröttnat på det efter över 15 år så är det tveksamt om jag någonsin gör det - en gång hästjej, alltid hästtjej..? 
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
Haha, det här kan bli intressant!
Eller blir det verkligen det..? Jag menar, vissa saker gör man ju varenda dag hela livet, som att borsta tänderna och äta och sånt. Det är ju inte så spännande... Sedan har jag inte så många rutiner, saker och ting får ramla på som det gör och så löser jag det efterhand! Mockar, fodrar och sånt är ju också rätt uppenbart!
Vi kan börja med vardagen;
- Snoozar. Vaknar aldrig på första!
- Väcker hunden. Han vaknar inte heller av min väckarklocka.
- Förbannar att två personer kan förorsaka så väldans mycket disk.
- Letar glasögonen som tenderar att ligga lite vart som helst...
- Försöker komma på nya knep att ta mig in och ut genom ytterdörren med hunden/matkassar/vadsomhelst utan att Lille Katt smiter ut. Det sätter kreativiteten på prov!
- Förbannar det faktum att min bilstereo bara fungerar på ena sidan om Kompaniet om dagen. Och får då bara in P4. Det innebär att jag lyssnar på Klartext och Sisuradio i rätt stor utsträckning också.
I stallet;
- Pendlar mellan att hata och älska de små talgoxarna som flyttat in i stallet. De är söta och roliga, MEN stjäl foder om man lägger det i krubban innan hästarna är inne, pickar sönder bajset så att det blir ett helvete att mocka och bajsar på saker.
- Spiller vatten på mig själv när jag fyller hästarnas hinkar. Varje dag.
- Missar den lilla "spången" över diket på väg ut till gödselstacken och få dra upp den fulla kärran ur diket.
- Blir retad av Datte när jag ska sitta upp. Måste ha en pall, eftersom hästen är klotrund över ryggen glider sadeln om jag provar utan. Och Datte vet preciiiis hur litet steg bort från pallen som räcker för att jag inte ska komma upp...
- Undrar hur mycket en enda häst kan grisa ner egentligen.
- Känner mig som en elak människa om jag går hem utan att ge hästarna en morot det sista jag gör.
- Har tvångstankar och måste dubbelkolla att jag gett dem vatten och stängt boxdörrarna. (vattnet på mina käder brukar ha torkat någorlunda innan dess)
13. Min högsta dröm
Jag är ingen person som har så högt flygande drömmar egentligen, svävar sällan bort och drömmer om att jag ska rida i landslaget en vacker dag. För det känns helt enkelt inte rimligt. Däremot kan jag drömma mig bort och föreställa mig hur roligt det kommer att bli att rida en LB på Datte på riktigt bra procent (för att vara oss) en vacker dag - för det är faktiskt möjligt att uppnå.
Det jag drömmer om just nu, det är Tanjas föl. Såklart :)
Det är min högsta dröm om att det ska komma en fin och frisk fölunge som kan växa upp till en fin fin häst att rida på!
I min värld, där jag tenderar att vara rätt pessimistisk och inte ta ut saker och ting i förskott, är det högt! 
12. Min favoritgren
Alltså, det beror på hur man menar. För för egen del, på träning och tävling är det rätt självklart;
Dressyr
Däremot tycker både jag och Datte att det där med hoppning är väldans roligt också!
Vi hoppar ju rätt gärna lite smått på hemmaplan ibland och åker ju på små klubbhoppningar när tillfälle bjuds.
Men några höga hinder blir det aldrig,
piloten är för feg och hästen har inte sådär väldans långa ben heller :)
Tycker faktiskt att det är roligare att titta på hoppning också, både på hög och låg nivå - det är ju faktiskt mer action där, något annat kan man inte påstå!
På ponny tävlade jag ju i både hoppning och dressyr men det kändes på den tiden som att jag i själen ändå var hoppryttare. Men hästen och självbevarelsedriften (eller vad man ska kalla det för) har lett mig in på dressyr och ja, så är det idag och det är vi nöjda med :)
Jag är av den åsikten att man ska vara på rätt hög nivå innan man börjar specialisera sig alltför mycket, för att åka ut på en lokal tävling och rida LD/LC i hoppning och LC/LB i dressyr är faktiskt inte sådär våldsamt avancerat egentligen - och dressyr är ju som bekant grunden till all rídning ;)
11. En låt som påminner om en häst du älskar
Ett par låtar finns det såklart, men inte i stallet.
Men den här låten tävlade jag till mitt sista ponnyår. Lite udda musikval till dressyr kan tyckas!
Hästen hette Milly - ett jättefint D-ponnysto som inte var helt lätt att hantera alla gånger! När man hade henne med sig - då vann man, men det hade man inte alla dagar... En mycket speciell ponny som lärde mig väldigt mycket!
och den här red jag min första lokala dressyrtävling till! På Elmer, den raringen... Var helt slut redan innan jag började rida fram till andra klassen med Andrea som skötte musiken (om jag inte minns helt fel...) lovade att spela en peppande låt till oss - och vi fick den här! Kommer ihåg känslan när vi red fram ut halten och musiken startade - då orkade jag ta mig samman och genomföra klassen med ett leende :)
(bara videon kan vara sevärd - kolla frisyren, brynjan, halsbanden... :p)
10. 10 saker du inte visste om mig
Det här känns som 10 saker som de som känner mig väl redan vet, men vi kör ändå! 
...har större fötter än Lillen.
...var schizofren när jag var liten. Mest till husbehov, hade ett alterego som hette Sandra. Det var händigt att ha henne eftersom hon vågade göra saker som jag inte vågade själv - som att hämta glass från frysen i källaren där det var alldeles mörkt!
...blir smått rabiat och vill hämta rödpennan och rätta när folk stavar dåligt, använder fel skiljetecken och inte behärskar avstavning rätt, i alla fall när det gäller texter som ska uppfattas seriöst. I ett oseriöst blogginlägg eller på Facebook och sånt är jag inte lika hetsig.
...avskyr nya skor, får alltid skavsår och köper alltid för stora.
... besitter ett lokalsinne så dåligt att Lillen skickade med mig hundpejlen när jag och Malin skulle ut och plocka bär
...döper mina fordon - Hondan hette Stisse, Saaben hette Stinky (Malin döpte dock om den till Sluggo...) och Toyotan jag har nu heter Scarlett.
...har MC-kort och under mina lektioner på körskolan hann jag köra omkull på alla sätt som går i under 50 km/h (och det är måånga...) och slå sönder alla blinkersglas som gick att uppdaga i hela Sundsvall - dagen före uppkörningen fick vi byta till miniblinkers för det fanns inga kvar..!
...är livrädd för vampyrer och varulvar, kollar aldrig på skräckfilm och vägrar befatta mig med Twilight och allt förbannat otäckt som omvärlden försöker pracka på mig.
...kan inte gå i högklackade skor. Alls.
...är förmodligen sifferdyslektiker, om det finns något som heter så. Bokstäver kan jag med, men siffror fungerar inte. Klarade Matte C enbart på grund av att läraren inte kunde förstå att jag inte kunde räkna!
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
Oj! Svårt... Är i alla fall helt på det klara med att jag inte skulle vilja byta med Mathias Alexander Rath - så många kritiska ögon han haft på sig sedan han fick ta över Totilas har väl ingen haft förr eller kommer att få senare heller för den delen!
Men någon jag skulle vilja byta med - det är väl nästan vilken ryttare som helst som får rida på riktigt riktigt fina hästar! Det skulle vara väldigt intressant att se vad som händer med min ridning på en sådan häst - vad kan jag göra? Skolor, byten, piruetter..? Skulle man ens kunna sitta ner i den traven..?
Ett annat alternativ som känns mer och mer lockande är att byta med någon som är arbetslös, saknar intressen och alla former av sociala åtaganden. Kanske även att denne någon bor kvar hemma med sin mamma och blir ompysslad och servad med mat och kakor och allmänt bortskämd av sin snälla mamma.
Då skulle min arma kropp och själ få vila en hel dag, det skulle inte alls sitta fel just nu..!
8. Min största rädsla inom ridsporten
Vet inte om jag är mest rädd för själva björnen eller för vad hästen ska ta sig till, men rädd - det är jag!
(enda fördelen med vintern är att björnen sover då.)
Och det är en befogad rädsla - för det finns björn här. Förmodligen hur många som helst.
Det är björnspår, björnbajs och folk som ser björn alldeles för nära stallet för att det ska kännas betryggande.
Varje gång Datte stannar och tittar på något får jag fullständig panik, är säker på att vi alla kommer att dö för att det är en björn där. Får snabbt lugna ner mig, intyga först mig och sedan hästen att vi inte alls kommer att dö.
För att sedan börja om igen nästa gång det händer...
Det riktigt kryper i kroppen av obehag när jag rider förbi riktigt täta skogsridåer och snår... Varje gång tänker jag saker i stil med att "Där hade jag gömt mig om jag var en björn..." Min senaste fixidé på området är att en björn ska tycka att höskullen är ett lämpligt ställe att sova på över vintern, burra ner sig och somna sött i höet - tills jag kommer med högaffeln...
Påfrestande för små nerverna, minst sagt. Och förmodligen också för Dattens arma öron, eftersom jag tvångsmässigt måste sjunga eller i alla fall nynna på små melodier hela tiden.
Bildkälla. En blogg som för övrigt skrivit ett ganska underhållande inlägg om björnar :)
7. En sak som aldrig får hända!
För så är det när man håller på med djur - vi lever längre än dem och en vacker dag måste våra vägar skiljas åt, hur gärna man än ville att det inte skulle vara på det viset så går det inte att göra något åt.
Men en sak som inte får hända, ansvarar alla vi som valt att hålla på med hästar gemensamt för;
Inga hästar får fara illa!
De har inte valt att vara hos oss, de har inte valt att ha några tävlingsambitioner eller valt att lägga sig till med ett visst beteende. Allt är våra val, och vi måste ansvara för att det aldrig någonsin drabbar hästen.
Samarbetet mellan häst och människa är unikt - det enda samarbetet som finns mellan rovdjur och bytesdjur.
Det förtroende och den vänskap som hästarna erbjuder oss när något som vi måste göra oss förtjänta av, och vårda ömt för att vara värdiga det.
6. Alla hästar i stallet
Eftersom några men inte alla hästar redan är kända på andra bloggar och sådär kör vi en liten "halvanonym" variant!
Datte och Tanja är väl ganska självklara.
Där bor också islandshästarna Benjamin och Tindur - de är så vansinnigt söta!
Varmblodet Galjon, Mias fina fina Rigo och Albins ponny Cocos.
Ida har sin varmblodsvalack Ture och Camilla har två unga herrar, både Cornelis och Szum är "smågrabbarna" i stallet, 4 år gamla - men nästan störst av allihop! Och så har vi stallets lilla prinsessa - ponnystoet Donna.
Lite roligt är det att så pass många av dem är fuxar - för knappt två år sedan när Datte kom var han ensam rödtott, men nu har han fått sällskap av Tanja, Rigo, Cocos och Donna. Att de dessutom står i samma del av stallet, med undantag för Cocos har vi alltså en riktig liten fuxhörna! 
Donna och Julia, Datte, Mia och Rigo! - Tripp, Trapp, Trull :)
